Arkivarien & en märklig summering.
Tre års studier är nu klara (!) och i fredags var det dags för den sista ventileringen/opponeringen och jag tycker faktiskt att det gick ganska bra. Det var min bästa opponering någonsin och jag var förberedd, hade gått upp 04.30 och suttit och fixat med det sista. Jag tycker faktiskt att det gick bra mycket bättre i verkliga livet än på Zoom som de tre övriga ventileringarna ägde rum i. Då var jag äckligt nervös, mycket värre än nu, och ville stänga av kameran och aldrig mer synas i bild. Kanske var det för att man ständigt såg sig själv i rutan som gjorde det hela värre? Det är ju inte naturligt att stirra på sig själv samtidigt som man pratar av naturliga skäl. För på scenen har jag aldrig några problem, och är inte direkt nervös. 😇
Jag var lite gul dagen till ära i min nya mockabiker som jag köpte på Sellpy. 💛 Kände mig riktigt najs trots värmen som kom och gick. Ryggsäcken var packad till max, kändes som att den vägde ett ton och mina örhängen fladdrade i vinden. Jag har forttfarande inte förstått att jag faktiskt aldrig mer kommer att behöva studera, att jag är klar? Hur kan tre år ha gått så fort, så långsamt? Vad har hänt med mig, egentligen? Nu är jag rynkigare och äldre än vad jag var när jag började för tre år sedan. Lite klokare, lite visare. Fan, vad det känns! På vägen hem till svärmor var jag så trött att jag på riktigt hade ont i kroppen, och kände mig helt mörbultad. På kvällen grät jag till och med en skvätt, och jag antar att det var stressen (som ständigt legat latent) började sippra ur kroppen. Jag antar att det kommer att komma och gå det där, innan jag faktiskt inser att det är över och att jag inte behöver slå upp en allvarssam kursbok igen och läsa dagarna i ända.
På lunchen passade jag på att ta adjö av mina favoritstolar i biblioteket. Här har jag älskat att sitta då vi kunnat vara på plats. Jag har njutit, slösurfat och läst böcker. Skulle inte tacka nej till en sådan koloss hemma ärligt talat. Fast i en annan färg, jag gillar inte röd inredning. Hur ska jag ens summera ihop dessa tre år? Jag försöker.
En märklig summering:
💜 Jag började högskolan med att läsa Idéhistoria. Länge förstod jag inte vad det var jag läste och var så förvirrad att jag till och med utbrast min förvirring till en studiekamrat. Han sa att det var normalt, och att det är så för alla. Hurra!
💜 Det värsta jag någonsin läst under hela min utbildning är ett verk av gubbdjävulen Hegel. Jag blir förbannad när jag tänker på honom fortfarande och om jag inte missminner mig så är det år sedan vi läste hans skitbok. Ångest fick sig en helt ny trappstege (mvh den ångestdrivne som är van ångestolog).
💜 Jag var på plats i typ ett halvår innan pandemin slog till med full kraft och vi blev isolerade allihopa. Jag till min glädje, för då slapp jag åka hela vägen till andra sidan stan, slippa fullpackade tåg med illaluktande gubbar och svett. Ni som känner mig vet att gubblukt är det värsta jag vet.
💜 Att studera hemifrån var fantastiskt! Och jag är så himla glad att just jag var student under denna pandemi. Jag hade faktiskt inte kunnat ha det bättre, trots att jag vet att vissa hade det sämre.
💜 Jag har njutits, våndats och jobbat, jobbat, jobbat. Skrivit på tentor för brinnande livet. Hur många sidor är jag uppe i? Fyra uppsatser skrev jag, varav två C-uppsatser. Jag har klarat mig, jag klarade det som jag aldrig någonsin trodde att jag skulle fixa. Jag, studera? Öh, nä det har jag varken hjärnkapacitet eller tålamod till. Mm, visst, eller hur. Det roligaste har utan tvekan varit själva skrivandet.
💜 Jag hann med en massa annat under tiden som jag studerade - jag påbörjade bland annat min mediumutbildning som jag fortfarande går på vilket är det roligaste jag någonsin gjort.
💜 Min femveckors praktik var även den bland det roligaste jag någonsin gjort, trots att det då bara var dagar sedan min vackra urmoderstax fick ta adjö av jordelivet. Jag är så glad, och tacksam, att jag just hamnade där av alla ställen och som fick mig att inse att arkivarie, ja det är ju något som jag verkligen kan tänka mig att jobba med framöver!
💜 Hela den här utbildningen har varit en slags prestige för mig. Att utmana mig själv, min kapacitet och trotsa de fördomar som funnits om mig. (Att jag inte klarar av det jag företar mig, bara tycker synd om mig själv och att jag har ansetts vara handlingsförlamad i vissa avseenden). Helvete heller på den, säger jag nu tre år senare av slit och roligheter. Jag har läst en av de mest allmänbildade ämnen av alla ämnen du kan tänka dig, Idéhistoria. Och det säger jag dig, i ärlighetens namn, är det inte alla som skulle palla. Och nu är jag färdig, klar. Fixad for fajt!
Och slutligen; ett varmt adjö till min kära sol som ständigt funnits där och blickat ned på alla oss studenter. 💛 Bara varit stor, varm och inbjudande. Gett trygghet och förvissning om att tiden har sin gång och att allt inte är för evigt. Jag har mina favoritskulpturer runt om i Stockholm, och detta är helt klart en av dom. Så nöjd och zen!
/Arkivarien.