♬ Thunderclouds | LSD


Just nu en låt som spelas varm i min lilla telefon.. Musikvideon är inte heller fy helvete. Gillar!

✕ Dansvänligt | | Kommentera |

En taxrumpa under fin sammetsfåtölj.

Det var kyligt imorse när vi tog ut Abra, Gurkan och jag. Jag frös i min vinröda vårjacka. Solen lurade mig att tro annat. Här på vår låtsasbalkong håller värmen i sig. Det känns som minst 40 grader varmt här där jag skriver. Jag tror att jag öppnar ett fönster och släpper in det kalla. Inte står någon ut i det här. Möjligtvis bara Abra som verkar dyrka allt som är varmt. Min solkatt som älskar mat. 

Vinden far runt där utanför. Solkatten ligger under sin sammetsfåtölj och myser som bara hon kan. Idag ska jag bara göra vanliga saker. Koppla av, fortsätta skriva och reflektera. Gå ut med tjejerna och handla middag för ikväll. Jag hade tänkt göra en gryta med röda linser och potatis. Med massa lök. Lika bra i dessa tider. Jag vill inte bli sjuk i första taget igen. Helst aldrig igen. Och aldrig mer få ett endaste migränanfall till. Kanske är det för mycket begärt. Men hoppas kan man ju alltid. 

Är det dags att börja med mössa snart också? Det känns lite mysigt sådär. Att jag kommer att tända värmeljus nästan jämt och kura under filten. Med eller utan hund. Kanske också med en kär unge och en finfin sambo. Jag gillar hösten. Det är lite som en nystart på något vis. "Nu kanske, kanske.. kommer det att hända något!" tänker jag och drar upp jackans dragkedja. Och vad som kan hända det har jag ingen aning om. Jag bara tänker så. 

✕ Vardagligheter | | En kommentar |

Två döda kaktusar | Migränvals & starka tabletter

Jag har blivit den där.. kaktusen. Som jag aldrig ville bli. Migränen den kommer och går. Huvudvärken likaså. Jag vet inte vad det är med mig. Fast egentligen så vet jag vad det är. Jag stressar. Oroar mig. Tänker och funderar. Har nattångest med jämna mellanrum. Det är sådan jag är. Det känns som att jag springer överallt. Vem vill det? Kanske ska jag börja Skogsbada? (Haha- ha- haaa!) Nä, jag vill inte vara den där kryptiska kaktusen som aldrig får vatten. 

Som sagt; jag vet vad det är jag gör. Jag springer för det gör jätteont. Om jag stannar vet jag inte vad som händer. Det är antagligen därför jag får migränattackerna, just för att jag ska ligga still och begrunda min existens och alla andras. För det finns ingenting annat som man kan göra i ett mörkt rum i flera timmar med bara sig själv som enda sällskap.

Upp