Den längre ullkappan | & other stories

Kolla vilken fin ullkappa jag hittat! Testade den i affären och kände att den skulle vara nåt för mig. Ni som känner till leopardkappsincidenten som blev helt fel. I mitt huvud skulle det bli helt rätt. Den här snyggingen passade utmärkt till mitt naturligt bruna hår, haha. 

Tänker att en höstkappa gärna få ha lite färg. Jag har så satans mycket svart i garderoben. Skönt att ha som bas, visst. Men jag vill ha något som bryter av. Har ni hittat nåt snyggt på sistone?

✕ Stil | #andotherstories, #denrutigakappan, #höstmode | | Kommentera |

Cirkusfjärilarna made by night.

Jag känner mig lagom förföljd av nattjärilar här och var. Från och till har jag sett dem på de mest märkliga av ställen. Här satt den bredvid Blåstrappan vid Brommaplan. Sa hej när jag skulle iväg till ett möte. Vad vill de mig? Förmodligen bara säga hej, antar jag. Eller vad annars?

Imorse var det inte lagom kallt. Nej, det var svinkallt. Kände mig dum som glömde skinnhandskarna hemma i tygväskan. Idag var jag på språng en stund. Ikväll ska jag och min käraste simma tillsammans. Använda det där gymkortet som blivit liggande sedan mina operationer. Jag vet (!) det är svinlängesedan jag opererade mig. Skärpning! Klart kvinniskan ska bada och njuta lite av livet. Självklart. 

Kanske blir det fruktsallad ikväll. Kanske något annat. Vill vara kite lagom nyttig fast jag älskar ostbågar mer än något annat. I alla dess former. Och, vad är det jag brukar säga? Fredagar betyder ostbågar. Fast inte förra fredagen och kanske inte denna heller. Vi får se var den lilla Golfen för oss i kvällen. Eller ska man ta cykeln? Fast med handskarna på.

✕ Vardagligheter | | Kommentera |

Höstväder kring Mälaren.

Även fast vi inte är helt som vi ska här hemma behöver ändå Abra gå ut. Varje dag, i alla väder. Luften är hög nu och löven ligger överallt. Trädkronorna är som färgpaletter. Det är så himla vackert hos oss. Hur ska vi någonsin kunna flytta härifrån? Det vill jag inte. Aldrig. Naturen här är fantastisk. Och inte bor vi för långt ifrån stan heller. Det bästa av två världar.


Vi bor 30 sekunder från Mälaren. Och nu när löven faller har vi utsikt över vattnet från köksfönstret och min sambos arbetsrum. Jag känner mig melankolisk när jag ser det här. Tar in intrycken. Nu går vi in i vilan. Sedan börjar allt om igen. Lite på paus.

Jag älskar det här vädret. Man kan klä sig (!) ordentligt och att vara halvnaken är inget alternativ. Samtidigt är det inte för kallt heller. Det är helt enkelt alldeles, alldeles lagom. Abra gillar löven. Men mest gillar hon snö. Vi får se om kaosvädret kommer om någon månad, i bästa fall får vi vänta lite till. Just nu har jag ingen hud. Känner mig ledsen och fundersam. Vad hade jag kunnat göra istället? Funderingar som inte leder någonstans. Bara svåra att bli av med när allt som rör sig inuti flyter upp till ytan. 

Upp