Så jag öppnade dörren.
Där stod dörren lite försiktigt på glänt till ett helt liv som har levts och som ska levas. Inte klar på långa vägar färdig. Här kommer en liten del av den som är jag och varför jag blev som jag blev. Är du beredd? ↓
Hemmagjorda fittor som bakats i en ugn en natt för länge sedan. Har många kvar hemma i en liten burk. Vill du ha? Röstar inte längre på F! men gjorde det i två val.
Gaudium (2014). The Love of My Life. Om jag skulle gestalta mig som en figur har du mig här. Precis såhär ser min själ ut. Fri, ovårdad och vacker (!)
På en balkong i Arboga nära dig. Jag var den enda i min kompiskrets som hade en egen lägenhet. Alla kom till mig för att hitta på tokigheter. Jag hade till och med en kompis som kom hem till mig bara för att diska (!) för hon tyckte det var så spännande med ett eget boende, haha.
Lite osäker men ser att det är popcorn med i bilden.
Snygg klasskompis. Jag förskönade honom rejält i konstnärlig frihet.
Billackerarens gitarr. Jag kan inte spela, har aldrig kunnat. Kommer aldrig att kunna. Jag vill faktiskt inte.
När jag säger kastrull så menar jag KASTRULL.
Inventering innan flytt till 26 kvadrat. Böcker, böcker, böcker i drivor. Ser man att det också bodde en karl här? Nej. Ska korgstolen fram när jag är karl-lös igen? Ja.
Det man inte löser verbalt löser man med en dans. Här i Jordbro bland banankartongerna och miljonprogrammen 2010.
Paus för bokreklam. Inte min hand ser jag nu, haha. Men om du vill läsa den värsta boken som typ existerar (den är EXTREMT snuskig) så läs den här. Hittade den i en gratis boklåda i en tvättstuga i Blackeberg. Ångrar fortfarande att jag tog den men kunde inte motstå den kontrastrika framsidan. Älskar kontraster och kufar.
Det fanns ingenting som formade mig så mycket som en trasig stuga med en halvjummen Trocadero i min hand.
Åh! Får man inte cykla här? Hämta cykeln!
Ett tag bar jag hatt typ jämt. Inomhus som utomhus. Kände mig oemotståndlig. Har kvar hatten då jag fortfarande har den mycket kär. Kanske åker den på en dag. Här vandrar jag omkring för mig själv på museum och känner mig lite svårfångad.
Fuskigt!
Much more than this (2015). Installation för min brorsa som stängde sin dörr samma år.
Skrev texter om hål. Hål som hål. Duger mitt? Var ganska osäker. Vet nu såhär 15 år senare att mitt hål var ett sjujädrans hål, oavsett placering. Den som fick möjlighet att glänta in i det där glittrande mörkret fick sig en upplevelse utan dess like. Synd att jag inte fattade det då. Men det man inte har i huvudet får man ha i benen.
Brorsan och alla hans bilar och verktyg. Han var lika störd som jag fast han vann stördhetslotteriet. Drog en nitlott och högsta vinsten på en och samma dag.
Blekte håret till tuggummi och hade alldeles för smala ögonbryn. Har ju två buskar i pannan numera jämförelsevis. Måste erkänna att jag känner mig mer självsäker bland buskarna.
DaDa (2014).
Den största skulpturen som jag byggde helt själv av hönsnät, tyg från IKEA och mina väl använda halsdukar. Och typ världens största utskrift från en av våra jätteskrivare? Ordentliga proportioner, jag? Hur ser egentligen en hand ut? Neeej, aldrig, inte vet jag! Haha. Jag hade så himla kul. Satt i timmar och fnurade på hur hon skulle se ut. För ut på resa skulle vi, jag och DaDa. Hon och jag på en perrong mitt ute i ingemansland. Där satt vi och väntade; jag i en levande installation och performence med en gammal sliten resväska från loppis. Stoppning och tyg över precis hela golvet. Lyssnade orimligt mycket på Grisen Skriker, speciellt låten "Sextiofem" och var i det där kreativa flödet och bara skrattade inombords. Två meter hand gjord av mig som är 163 cm. Stod på en snygg stol med målarstänk på för att nå upp. Alltid målarstänk. När jag ser allt det här undrar jag vad sjutton jag gör på ett kontor dagarna i ända? Haha, nejdå. Trivs med mitt jobb men ser en framtid full av mer kreativitet. Så, mina vänner och bekanta. En glimt av ett liv till för att levas. Säger bara 2026. Då du!
Det var en gång ett avslut. Kanske början på något nytt. Är du beredd?