Bland blommor, mörker och en rosa CD-spelare.
Det är så mörkt utanför fönstret just nu. Och det kommer vara det ett bra tag framöver tills ljuset kommer tillbaka. Det slår mig att det kommer att dröja innan solen riktigt värmer. Och det är lite... småjobbigt? Haha. Gud vad deppigt det här låter. Tro mig, jag älskar mörkrets alla aspekter också. Men hela vårt samhälle bygger på att vi ska vara lika produktiva i november som när dagarna är längre och solen säger hej oftare. Tiden som vi befinner oss i nu är ju en tid av kontemplation, där man inte ska behöva vara sådär extremt produktiv. Ja, ni fattar var jag vill komma. November är en rätt jobbig månad. Eller, det är i alla fall min jobbigaste månad. Januari är inte heller kul. Som vi Oxelösundare säger; Näää-äääeee med jättekraftiga ä:n.
Imorse vaknade jag till av solens halvglittrande läge. Det var fint. Kände mig hoppfull! Hoppas det är lika fint väder imorgon. ♥ Jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på, men det kanske blir så att jag rensar och organiserar som förr-förra helgen när jag var hemma helt själv. Mitt förråd behöver snyggas till och jag vill hitta mina gamla CD-skivor. Tydligen kan CD-skivor mögla, visste ni det? Inte jag heller. Hörde det nyligen. Blev lite nojig. Vi får hoppas att dom ser precis lika fina ut som sist. Jag har nämligen införskaffat mig en CD-spelare med radio (SJÄLVKLART är den rosa) som jag har i köket. Lyssnar på P1 när jag lagar mat och har jag tur så är det Schüldt som spelar musik och pratar om livet och allt vad det innebär. Det måste nog vara det mysigaste programmet utan att överdriva. Hans röst?
Veckorna och dagarna går dock så himla fort. Det är jag glad över. ♥ Jag funderar på hur mitt liv kommer se ut när det blommar såhär igen, om några månader. Om några år. Ja jäklar, det blir kul! ♥ I sommar skulle jag vilja resa någon helg helt själv. Någonstans där jag aldrig varit. Inte utomlands dock, det känner jag inte för. Men någonstans nytt som för mig är okänt. Ha lite samma känsla som när jag gick på bio helt själv. Helt galet att jag inte gjort det tidigare, och lite knäppt är det fortfarande för jag har bara gjort det en gång. Kvällsaktivitet i väntan på ljuset?
Jag älskar att göra saker tillsammans med andra. Jag älskar att hitta på saker själv. För jag gillar mitt eget sällskap, vilket är en underbar insikt! Jag trivs med att bo i mig själv. Förutom när jag inte kan sova ordentligt. Men nu har jag hittat en lösning även för det, hurra! Trots mörkret i november så känner jag sådant livspirr. ♥ Det är underbart! Just idag har jag kanske känt mig lite melankolisk, men i övrigt så bara yes!
En fråga ställd till mig själv nu såhär på kvällskvisten. Varför bloggar jag egentligen? Och uppriktigt talat varför ens fortsätta, bloggen är ju fan utdöd osv? Jo, lyssna nu här! Det är för att jag är arkivarie och jag vet att vissa hemsidor och bloggar sparas för framtiden. Kanske, kanske kommer min blogg sparas ner på någon server och då bara finns jag där med min då utdöda hjärna. Men mest mitt hjärta för det är just vad det handlar om. Att bevara hjärtat för all evig framtid. Vem bryr sig om hjärnan i sådana här fall? Näää-äääeee. Kanske kommer någon stackars forskare i framtiden vilja undersöka hur, varför och på vilket sätt 90-talister bloggade en gång för mycket länge sedan. Och kanske, kanske hittar hen mig och tänker vad faaaeeen? Så. Ett kortlångt svar på en komplicerad fundering. Puss!
OBS: Här kommer en jätteglad bild på tre dansande spöken. Man kan aldrig få för många! En puss till!