Gamla Orangeriet i vinterskrud.
I lördags for vi till det Gamla Orangeriet och tog oss en fika. Snön var djup, och det var riktigt mysigt att sitta i allt det vackra. Vi har bara varit där på sommaren och våren, aldrig på vintern. Vi ville testa på hur det kändes i snön. Och det var många tummar upp! Senast vi var där låg Trisse i magen och jag minns att jag hade en rosa skjorta på mig, att den fortfarande gick att knäppa med marginal.
Ser ni fiolfikusarna? Så fina! Äkta mysstämning och inte var det speciellt kallt heller.
Mina darlings! Tänk att hon fyller 11 år (!) i april. Tonåren närmar sig med stormfart, det märks och syns! 🖤
Allt dom bjuder på är så himla gott! Här en varm svampsmörgås med fräsch sallad och speciella tomater med mycket smak.
Jag bara älskar ljuset, det karga!
Såklart ett litet hej från Lilla Herr Träd. 🖤 Vi har kommit på att man kan ta loss hans bilstol och knäppa fast den på vagnens underrede. Det funkar alldeles utmärkt, i alla fall korta sträckor när det är så kallt. Han hade det finfint där på Orangeriet och sov ordentligt av allt härligt brus och caféljud. Kanske blir detta en liten cafébebis? Det riktigt kliar i fingrarna på mig när jag tänker på ljuset som är på väg tillbaka, att våren kommer att komma. Bara tanken på att det blir varmare gör mig gladare och lättare i kroppen. Att inte behöva klä på sig stora jackor, allting kommer att bli enklare. Att kunna sitta ute på gräsmattan. Ta långa promenader med vagnen. Jag längtar verkligen till våren och det får gärna gå snabbt.
I början på februari börjar M att jobba och jag kommer att vara hemma själv med honom & Farkas. Jag känner mig trygg i att jag kommer att klara av det. Nu vet jag vad jag ska göra om något oväntat händer. Jag har kontroll, jag vet vad jag gör. Försöker att känna mig trygg i den förvissningen.
Sötaste Lilla Herr Träd och finaste familjen <3 Hurra, hurra för er! Tänk att ni kan vara ute på äventyr tillsammans allihop äntligen <3