Lunch med jobbet, hallå sittvagn & Farkas.
Nu är det typ en vecka sedan vi sist hördes av och det har hänt bra grejer nu i veckan! I tisdags promenerade vi till Vällingby C och tog en lunch med mina kollegor. Det var väldigt trevligt, och jag blev riktigt bortskämd. Blommor, lunch, sen julklapp och många kramar! 🖤 Det var så mysigt att säga hej till alla igen. Nu är det ju över ett halvår sedan som vi sist sa hej. Trisse och jag får hälsa på igen när det börjar bli varmt ute, så kan vi käka glass tillsammans. Så veckan började riktigt bra, minst sagt. Vi promenerade hem också, tar bara en halvtimma ungefär så det är bra motion. Har bestämt mig för att hädanefter skita i vädret eftersom det ser ut som det gör just nu. Även om en blygsam sol tittar fram just nu.
Trisse testade sin sittvagn, men vi bestämde oss för att i alla fall vänta en månad till så att det blivit lite varmare ute. (Mest för bekvämlighetens skull) jag tror faktiskt att han utan problem skulle kunna sitta, bara man vinklar honom i liggande också. Han är så himlans stor så han får knappt plats i liggdelen längre. 71,5 cm lång! Och 10,5 kg. Mammas storstora kille! 🖤
Här är dom tjusiga blommorna som jag fick. 😍 Riktigt våriga!
Trisse firade 6 månader igår med att ta på sig en kul hatt. 😎
... och sist, och faktiskt minst; Farkas! Några av er kanske undrar hur denna förtjusande lilla vovve har det? Han lever livet! Vi är i princip alltid tillsammans med honom så han är aldrig ensam. Och så njuter han av sin lillebror som han allt som oftast pussar på och månar om ordentligt. Han är verkligen kär i sin lillebror, det märks. När Tristan vaknade i vagnen en gång så sprang Farkas det snabbaste han kunde och satte sig nedanför vagnen och väntade tills jag tagit upp honom. 🖤 Där smälte mitt hjärta!
Igår var vi hos läkaren och på barngastro för hans knapp. Allting går verkligen åt rätt håll just nu. Han socker är mycket enklare att hantera. Tidigare så behövde han matas prick var tredje timma, ibland så tidigt som 2,5. Nu kan han gå ibland 4, 4,5 timmar innan han behöver matas. Vi är så glada för det! En timme, eller en halvtimma gör väldigt mycket. Med törsta sannolikhet kommer det bara att bli lättare och lättare ju äldre och ju tyngre han kommer bli. Sedan får vi se om det övergår i diabetes typ 1 eller inte. Men just nu, precis här så är det väldigt bra. Igår blev vi också överraskade då han ska få testa ett annat infusionsset som är mycket mindre och som man inte behöver byta på 3 dagar. Nu så byter vi medicin varannan dag, och sätter setet på ett nytt ställe var tredje. Så det är klart, funkar det och vi inte behöver byta medicin på tre dagar så är det ju toppen! Eftersom det är ganska många steg med glasampull osv.
Vi går mot ljusare tider! Känns mycket, mycket lättare i kroppen generellt. Men igår kväll så kollade jag på gamla inlägg på Instagram när vi var på sjukhuset, då blev jag lite ledsen. Ibland är det som att det liksom slår en, hur illa det hade kunnat gå. Samtidigt så är jag så tacksam för att det har gått så himla, himla bra! Ingen av oss hade kunnat ens i vår vildaste fantasi tro att det skulle gå såhär bra. 🖤 Men det känns i själen när jag ser alla sladdar, alla infarter... CVK:n som gjorde honom helt sned. Det gör ont. Har ibland börjat få lite oro i kroppen när jag ska sticka honom, eftersom det är lite galet det man gör. Att sticka sin bebis med nålar... jo, ni hör ju själva. Jag förstår såklart att jag inte kan göra på något annat sätt, och jag gör något väldigt bra för honom. Men ändå. En av mina mardrömmar tidigare var att sticka en annan person med nål, sprutor specifikt. Kommer ihåg att jag frågade mina kompisar som då utbildade sig till sjuksköterskor hur det känns. Ingen av dom tyckte väl att det var något speciellt, men att det var läskigt i början. Särskilt jobbigt tycker jag att det är när man sticker fel och infusionssetet inte kommer tillräckligt djupt, då har jag märkt att medicinen inte gör lika stor skillnad och hans socker blir hej kom och hjälp mig. Förhoppningsvis gör det nya setet skillnad eftersom det går rakt ned och inte i 90 gradig vinkel. Shit, ni hör ju. Kanske byter yrkesbana en dag. 😅 Nej, höreni ni. Nu ska jag och grabbarna ta det lugnt, kanske ringa pappa en stund och ta en promenad i det fina vädret! Puss & Kram. 😍