Mariefred, fullständig magi & omöjligt god mat.
Välkommen till dramatiska Mariefred! Igår gjorde vi slag i saken och tog oss återigen en timma bort, till detta magnifika ställe. Det var två år sedan sist jag var här, och den sommaren var jag här två gånger. Denna sommar ville jag i alla fall få till ett besök. Ytterligare ett av mina favoritställen på fastlandet. Såklart i Södermanland, inte långt ifrån Taxinge. Haha. Och på tal om "tax"... ja, ni ska få höra i slutet av detta inlägg. 🖤 Magi sker, och jag tror ju inte heller på slumpen och har aldrig gjort. Världen är magisk och så vidare!
Alltså, hur fint?
Det blev inget besök på slottet denna gång eftersom Trisse fortfarande sitter i vagn. Men nästa år kanske vi kan ta oss ett besök. Vi satsade mer på att promenera omkring denna gång och se stadskärnan. Något som varken M eller Gurkan gjort. Och inte heller Trisse eftersom han knappt var påtänkt när jag var här sist. 😅
Älskar gammalt snirkelmåleri. Och dörren, den ska vi inte ens tala om...
"Något för vår loggia?" Sa M. Haha, ja, absolut! Om jag vattnar vår storlilla som vi har idag precis som min svärmor gör kanske den kommer bli sådär stor en dag lagom till vi hittat vårt Gotlandshus. 🖤
Här var det nyrenoverat!
Det här kallar jag växthus.
Jag ska spara alla sommarvyer likt små vykort i mitt hjärta, som jag tar fram när det är skitfult väder ute. Och försöka att komma ihåg att det faktiskt finns en sommar, minst en till!
Trisseluring gillar att käka ute. 🖤
Gurkan också, i sommarskrud!
Och den här filuren också, här med en alkoholfri öl.
Annat var det för mig, för jag tog en daquiri. Men det kändes inte som att det var speciellt mycket sprit i? Nåväl, det var en av dom godaste drinkarna jag druckit!
Vi käkade på ett ställe som man inte får missa om man är i Mariefred, Restaurang Alba. Nästan som Abra... B-M brukade säga "Alba" iställer för Abra, ni kommer fatta snart! 😍
God glass precis nere vid vattnet, Odd Jenny's. Jag tog en jordgubbshistoria som var magnifik! Där har jag aldrig varit tidigare, men det var så gott! Och man kunde äta allt utom servetten & skeden, hehe.
Nu till det mest magiska ögonblicket: Trisse började bli låg i socker och vi behövde sätta oss ned på en bänk för att ge honom lite gottis. M ville sätta sig vid bänkar i en park, men jag sa nej, vi sätter oss nere vid vattnet. Sagt och gjort, jag tog vagnen och ledde oss ned mot vattnet. Trisse fick sin mat, hans socker gick upp och vi reste oss upp för att gå vidare. Under hela Mariefredsvistelsen såg jag ovanligt många taxar i alla dess hårlag. Jag ler varje gång, och sänder en tanke till min bästa vän. 🖤 Så är det överlag i mitt liv, det finns taxar överallt och i min värld så tänker jag att det är Abra som säger "Hej, jag hejar på er, jag finns här om ni ropar och när jag har tid att komma förbi!" Okej, vi reser oss och kollar upp mot ett äldre café som är jättefint, precis vid vattnet. Då ser jag två bekanta taxrumpor och en kvinna med en finfin frisyr som jag känner igen. Men, titta! Det kanske är Abras döttrar och hennes familj? Tänker inte i mer än en sekund och tågar fram till familjen som precis ska sätta sig och fika. "Är det Juliannas taxvalpar?" Sa jag typ. Och det var det! Det var Abras bebisar, hennes tjejer! Som jag träffade sist för 9 år sedan. Jag glömde tid och rum och hälsade på hennes fina tjejer som numera är 9 år, och inte några bebisar längre utan två riktiga taxdamer. 🖤 Jag sitter här och gråter när jag tänker på det. Jag blev så himla, himla glad och det var ett totalt magiskt ögonblick! Tjejerna är födda i maj 2015 och jag besökte dom som små, och Abra var så stolt över sina tjejer. Alla tre somnade i min famn och jag var i himlen, kände total lycka och det tillfället är ett tillfälle som jag plockat fram ofta när jag haft det tufft. Ett av mina finaste minnen. 🖤 Och så fick jag träffa dom igen! På det här sättet! Så tacksam, så glad över att ha haft denna urmoderstax i mitt liv, som på något sätt gjorde så jag fick träffa hennes tjejer igen! Tjejernas matte sa att det inte är ofta dom tar sig in till staden, så det var verkligen speciellt! Den ena är väldigt lik sin pappa, och den andra Abra. Det kändes som att klappa på henne igen, så extremt fint. Vandrar som på Gotlandssand när jag tänker på detta magiska möte. 🖤 Världen, ja livet är magiskt! Ett stort hjärtligt tack till tjejernas familj som bara fanns där! 🖤 Det var meningen att vi skulle ses precis där, magiskt! Så, så glad. Detta är ett ögonblick som jag kommer leva på alltid! Och plocka fram när det är tufft. 🖤
Mattes Nåssibu. 🖤 Min allra största läromästare, min mamma, pappa, syster & bror. 🖤
Kärleken övervinner döden, i alla lägen. Små, små trådar binder oss samman med dom som vi älskat. 🖤 Tack, Abra! Jag älskar dig runt alla planeter och tillbaka. 🖤 Vi ses när vi ses, och allt det där. 😍