Första, största fikat!
Hej! Gissa vad vi gjorde igår på mammamysdagen? Jo, vi tog lånevagnen och for ned på KS fik VeteKatten! Sladdlöst! Det bara händer massa, massa bra grejer nu och jag är så himla glad för det! Hur kan detta vara möjligt? Tänk att vi fått vänta så länge med allt, att få ta hem honom... leva ett vanligt liv som man ju tänker sig när man ska få en bebis när man går runt stor, svettig och förundrad över att ett nytt liv snart kommer ut i dagens ljus. Nu blev det inte vanligt för oss, men vi får ta igen allt detta när Prinsen kommer hem. Och, det kanske han kommer göra snart?! I alla fall på "permis". Kanske redan över helgen!
Våran fina kille, sovandes i vagnen för första gången på ett café typ 2,5 månader gammal!
Jag passade på att ta en koffeinfri latte (yes, dom har det där!) och en liten biskvi för att fira att vi tagit oss såhär långt och att det faktiskt har gått bra trots alla motgångar.
Det kändes totalt overkligt att sitta där på ett café, och bara njuta tillsammans med honom bredvid, trygg i vagnen.
Jag är så glad, tänk att det går så bra just nu! Jag hoppas att det inte vänder, och att det blir sämre igen. Men sedan i förrgår har han inte varit uppkopplad ständigt mot sockerdropp, utan han klarar sig mellan måltiderna. Jag trodde faktiskt inte att det skulle kunna bli såhär. Ju äldre han är, desto mindre sockerbehov kommer han förmodligen att ha. Jösses, tänk! Vi vet ännu inte när han kommer att få sin lilla knapp inopererad, men förhoppningsvis så kommer vi inte att behöva vänta alltför länge. Igår kväll så drog han ur sonden så den flög all världens väg, så ni förstår att det inte riktigt är hållbart att han har den i all världens evighet med tanke på riskerna. För det är en stark liten pojke vi har att göra med. Ikväll ska jag försöka att sova bra mycket tidigare än vad jag gjort de två senaste nätterna då jag somnat vid 02.00. Med det säger jag ett tidigt god natt!