Den lilla fria sjukhuspromenaden.
Nu händer det grejer må ni tro! Vet ni vem som varit på sin allra första promenad? Jo, Prinsen! Idag så "släckte" man sockret i hans sond som går jämt, mest för att testa om det går med enbart mat var tredje timma. Han får som mest 6 ml/timme, men oftast så är vi nere på 2-4 ml/timme vilket ju inte är speciellt mycket alls. Så läkaren trodde inte att det gjorde varken till eller från om vi släckte sockret. Och vet ni, det har gått väldigt bra! Kanske är det så att han inte kommer att behöva socker jämt på dagen, utan att vi ger honom om han behöver för att få upp hans socker ifall det är nödvändigt.
Jag blev så himla glad att jag grät en liten skvätt av lycka! Tänk, vilka framsteg som har skett bara de två senaste veckorna! Jag är så himla glad, så tacksam för den fina vård vi har och som vi har rätt till, till och med "utomlands" om det behövs. Nu känns ju knappast Danmark som utomlands för mig, det var bara som att åka hem till sig själv mer eller mindre. Tänk, alltså! Det är magiskt, allt det här! Kan inte beskriva det på något annat sätt.
Vi passade på att kolla in konsten och vi hittade en tavla som vi gillade lite extra, av en Ossian. Tavlan föreställer ett rymdskepp, och vem är inte svag för sådant?!
Kanske skrev det senast, men hans CVK är också borta (den har varit omöjlig att ta sig runt med) vilket har gjort oss otroligt låsta till hans säng eller en stol på behörigt avstånd från sängen.
Vi är så glada, ni anar inte! Allt det här känns verkligen overkligt, hur är det möjligt att vi har kommit såhär pass långt med allting? Kanske är det så att vi kommer hem till helgen, vi får se hur det blir. Då kommer vi att vara hemma fram tills det är dags för operation nummer två, då de kommer att sätta in en knapp i magen på honom. Den kommer att vara mycket enklare att sköta än själva sonden. Just nu så känner jag mig euforisk! Att vi kommit såhär långt, vi som har varit på sjukhus sedan 22 augusti. Han har ständigt varit inkopplad förutom idag. För första gången helt fri! Jag är så himla, himla glad! Just nu känns det som att jag inte kommer att kunna sova inatt, så pirrig inför allt det här är jag. Tänk om vi får hem våran lilla fis i helgen? Forstättning följer! Nu börjar jag återigen känna att jag landar i mig själv igen, så himla skönt! Nu går jag själv inte på några tabletter sedan ganska länge heller, blodtrycksmedicinen verkar inte behövas och jag håller koll på trycket själv hemmavid. Lycka och glädje, för första gången på länge!