Näsblodsmåndagen.
I måndags vad jag ledig (!) vilket känns som en evighet sedan för det är redan fredag imorgon?! Vilket betyder att det är helg, snart igen! Jag var ledig i måndags för förra helgen var ingen ledig helg för min del. Jag var på Akademin hela helgen. Två gruppseanser utanför skolan, två enskilda sittningar samt en storseans på skolan. Det var full rulle, helt fantastiskt och hur kul som helst! Men jag var lite trött efteråt, därav ledigheten. Nu när jag är gravid (snart v. 16) så är jag tröttare än vanligt och behöver vara snäll mot mig själv på en helt annan nivå. Det borde jag vara lite oftare annars också, ärligt talat; men särskilt nu. Nåväl!
Jag började min lediga dag helt fantastiskt med ett härligt bad, min nya månlampa som jag fick i Nouruz-present av min fästman, väldoftande doftljus och meditationsmusik. Där låg jag i nästan en timma innan jag behövde gå upp, och gissa vad? Mm, kissa såklart. Jag kände mig som lugnet själv, trots huvudvärken som kommit och gått. Det var en fin stund! 💜
Sedan kom smällen. Näsblodssmällen. Det var år sedan som jag blödde på det här sättet. Försökte att stoppa det på alla möjliga vis, men ingenting hjälpte. La mig med huvudet bakåt och var stilla, ja ni vet allt det där. Det var galet, på en helt annan nivå. Det rann, och rann... droppade på golvet. Blev i ärlighetens namn förtvivlad där och då. Tillslut efter en bra stund slutade det. Resten av veckan har varit mer eller mindre en vanlig vecka.
Jag mår rätt bra just nu. Det allra värsta illamåendet och tröttheten har gett med sig, vilket jag är väldigt glad för! 😌 Bebisen har börjat ge sig tillkänna och jag kan känna hur hen rör sig där inne, och har lite partaj till och från. Det är väldigt mysigt och faschinerande. Även fast det är så länge sedan som jag var gravid sist så känner kroppen igen rörelserna sedan tidigare. Men om jag inte minns fel så kände jag Gurkan rätt tidigt också, i alla fall i vecka 16, 17. Det kommer att bli så kul att bli mamma igen, på ett helt annat sätt. 💜 Jag får uppdatera er lite då och då när andan faller på. Skulle ni vilja det?