Fortfarande på sjukhuset & kvinna, liv, frihet!
Vi är fortfarande på sjukhuset och kommer inte därifrån än på minst någon vecka, förmodligen. Kirurgen och några till var förbi imorse och sa att det har läkt fint, men att man ändå inte kan vara säker på om han kan använda sin knapp igen. Det beror på hur det läker, och om det läker ihop "rätt". Kirurgen var ändå förvånad att det läkt så pass bra som det gjort, eftersom han sa att han inte trodde att det skulle göra det när han såg det första gången. Då hade han tydligen tänkt att det är lika bra att ta bort den med en gång... lite pessimistiskt sådär en måndagsmorgon. 🙄 Men, ja. Vi hoppas som sagt att knappen kan stanna kvar, och hans lilla knapp fortsätter att läka fint. Han behöver ju oavsett ha en "utväg" ifall han inte äter, blir sjuk och sådär. Men också kontinuerlig matning om natten än så länge. Så att han kan hålla sitt socker och inte få jättedippar. Någon gång måste ju vi också få sova. Vi kan ju omöjligt sitta och titta på honom hela nätterna igenom. Så knappen är en trygghet i alla bemärkelser.
Idag är det min hemmadag och jag bakar lussekatter just i detta nu inför julafton. Vi har saffran för ett helt kompani, hehe. Det är skönt att ha något för händerna och att inte bara sitta framför dumburken och kolla skräp. Jag är lite trött på att hänga på soffan, tro det eller ej! Så att fixa lite med annat hemma är bara välkommet. Tänk att vi människor är så anpassningsbara som vi är. Efter en vecka så känns det återigen helt normalt att vara på sjukhuset varannan dag. Jag antar att det är precis så vi har överlevt, anpassningsbara som tusan. Minst en vecka till, sa han. Så kanske (förhoppningsvis) så kommer vi att få hem honom lagom till jul. Så det är bara att fortsätta med små förberedelser. Granen ska ju upp från källaren också, och kläs i sin skrud. Vi får se om jag pallar göra det idag eller om jag fixar det till i övermorgon när jag är hemma igen.
Såg ni Nobelfesten igår? Jag är extra glad över att fredspriset gick till en av fredskämparna i Iran, Narges. Jag hade noll koll vem som skulle få priserna. Det känns stort att Norge & Sverige tog ställning till vad som sker och skett där under en lång tid. Ett kraftfullt statement, om inte annat. Just dessa pris är de allra viktigaste, tycker jag. 💜 Det är sällan som jag tittar på festen med någon speciell entusiasm, men igår kunde jag inte låta bli. Kvinna, liv, frihet! 💜