Tisdag, onsdag, x?

Vi börjar detta inlägg lite på måfå, bara sådär. En fråga till er som jobbar/jobbat heltid: Är det så att tiden upplevs på ett ännu mer förvrängt sätt, som att dagarna bara går och i vissa fall smälter ihop? Frågar en nybörjare som inte har någon aning; mvh en gammal timanställd med hej och hå- arbetstider. Det är inte det att det inte är kul att jobba, för det tycker jag verkligen att det är. Jag trivs verkligen bra på jobbet, och tycker att det är kul, ja till och med mysigt! MEN det känns som att jag är mer på jobbet än vad jag är hemma och det är en ovan känsla. 😅 Hur hinner de människor med sina familjer om det finns fler barn i hushållet, eller för all del de familjer som har sina barn 100% varje dag? Hur orkar dessa människor, får de någonsin tid för sig själva? (Att få egentid är bland det viktigaste för mig, utan att skämta eller överdriva. Det behöver inte vara något stort eller allvarligt, en promenad i ensamhet kan räcka långt för min del, eller att ta ett aslångt bad). Det är i allra högsta grad en relevant tanke, och jag blir mer och mer avskräckt varje gång jag tänker den. Jag antar att jag får ge min nya arbetssituation lite mer tid, jag kommer en dag inte att tycka att det är något märkvärdigt alls att jobba heltid. Med all säkerhet. 
 
Ja, det är verkligen speciellt. Och ändå inte speciellt alls. Såhär jobbar de allra flesta människor, det är inget märkvärdigt alls. Kanske är det min konstnärssjäl som ropar på mig? Tarot-korten som vill umgås istället för att ligga nedpackade i sin vackra sammetspåse. Jag känner att jag behöver, för att må bra, hitta en balans i det kreativa sida vid sida med mitt arbetsliv. Jag får helt enkelt avsätta tid, fråga korten (?) hur jag på bästa sätt kan få min kreativitet att blomstra vid sidan av jobbet.
 
Nästa gång vi ses blir det rundvandring här hemma. Jag ska ta några fina bilder när solen är någorlunda framme och säger hej. Tills dess får ni detta hoppfullt, lite trötta meddelande från mig som vill befinna mig två centimeter ovan mark. 💜
 
2
Linnea Westling

100% igenkänning på detta inlägg. Ser fram emot rundvandringen! <3 <3 <3

Helena Jansson

Jamen det är ju så det är. Tycker man arbetet är bra, intressant går tiden fortare. Men det är allas lott bara att gilla. Man får som du säger suga på guldkornen. Lära sig titta ut när det är ljust! Kram