En historia om en tax som förändrade hela mitt liv.
Tänk att hon fyller 11 år! 💗Hur är det möjligt? Hur kan det ha gått så pass lång tid sedan jag hämtade hem henne från Örebro med min dåvarande sambo? I den lilla bilen som vi hade, vilken i ordningen minns jag inte. Jag kommer så väl ihåg kvällen innan färden mot skogen där hon fanns. Hur jag i några månader hade kryssat i min väggkalender fram tills den dagen jag skulle hämta henne i april. Hennes uppfödare som sa att hon som hade tjingat henne innan hade hoppat av, att hon var min om jag ville. Den glädjen jag kände då, det pirret. Min bröstkorg som blev helt varm och fjärilarna som svävade runt i hela min kropp. Om jag inte minns helt fel så var det den 9 april jag hämtade henne. Kvällen innnan när jag låg med ångest och oro, för hur skulle jag kunna klara av att ta hand om en liten hund? Vilket ansvar, större än någonsin, viktigare än allt. En alldeles egen hund, ett liv, med egna känslor och behov och allt som hör till. Jag var 18 år, skulle fylla 19 det året. Det var så stort. Mycket större än att skaffa barn tyckte jag då, och det kanske jag tycker nu också. För ett barn växer upp, det gör liksom inte en hund. En hund är fast i ett stadie av att ständigt vara din bebis, hur gammal den än må bli.
När vi väl var framme i Örebro så hade jag med mig de 6000:- som hon kostade i kontanter instoppade i ett kuvert. Jag minns hur liten hon var, och fin. Så liten och vägde nästan ingenting i min famn trots att hon var störst av alla syskonen. Jag trodde inte att det var sant när vi väl åkte därifrån, att hon skulle få bo hos mig, i mitt hjärta under en så pass lång tid. Jag satt i baksätet med henne och vi rastade henne en kortis utanför Ö&B i Arboga. Där jag några år tidigare hade köpt luktagott-grejer med min bästavän, till flykt med min röda moppe som var segare än alla andras. Där stod jag våren 2011 istället med en liten tax, som jag inte visste då, skulle förändra hela mitt liv. 💗Våren luktade torr asfalt, som den alltid gör.
När jag hämtade hem henne så var jag ung vuxen, sökande på svar som jag i vissa fall än idag inte fått svar på. Jag gick på gymnasiet, fixade allt för Abra så att hon skulle få det så bra som möjligt. När hon var riktigt liten fick jag till och med studera på distans för att det skulle gå vägen. Vilka fantastiska människor jag hade runt mig, som på något vis kunde se att Abra var mitt ljus i mörkret. Min ficklampa i den djupaste av skogar. Det finns stunder då hon bostavligt talat var mitt allt; min mamma, min pappa, min syster och bror. Hon har figurerat som en slagt allt-i-allo och det är hon som har fått mig att våga testa livet på ett sätt som jag aldrig hade gjort utan henne. Abra är, och har varit, mitt ankare i ett stormigt hav. Jag har henne att vara tacksam över för så mycket i mitt liv.💗 Vi har vuxit tillsammans och jag hade inte varit samma person idag utan henne.
Det har dock inte alltid varit lätt med Abra, jag har fått gjort många anpassningar på grund av hennes personlighet som är vassare än den vassaste kniven. Trots det så har jag levt tillsammans med den bästaste vännen som jag någonsin kunnat haft. Abra är en urkraft, en slags jättemamma som tagit hand om mig när ingen annan har gjort det. Hon har tröstats, funnits där, fått mig att skratta, känna stark glädje över att få vara i skogen tillsammans, fått mig orolig och ibland jättearg. Jag har gett henne god mat och hela mitt hjärta. Vi firade till och med jul själva en gång tillsammans. Hon under soffbordet med en egen jultallrik. Såklart fick hon samma mattallrik som jag för festlighetens skull. Jag i soffan skrattandes eftersom hon svalde allt utan att tugga. Jag tror hon minns den julen lika väl som jag, trots att hennes minne inte är vad det en gång var.
I kärlek och sorg har hon funnits i mitt och våra liv. Alltid, jämt och ständigt. Jag håller på att upprättar ett slags kärleks-arkiv för den här lilla taxen, som alltid, alltid kommer att bo i mitt hjärta. Den resa som vi gjort tillsammans är oändlig, och någonstans kommer den heller aldrig att ta slut. Hon är mer än en tax för mig, hon är min allt-i-allo som har hjälpt mig med så mycket. Min mamma, min pappa, min syster och bror. Abra Viola Långstrump Dahl Gripenhjärta. Jag kommer alltid att älska dig, var jag än är, vad jag än gör, om jag lever eller inte. Du är mitt ljus i mörkret och du kommer att fortsätta lysa upp min tillvaro bortom alla gränser och barriärer. 💗
<3 <3 <3