Den lilla fripassageraren, en helt ny vardag & reflektioner.
Hej & hallå, kompisar! 😘 Såhär ser lite av min vardag ut numera, när jag och min älskling pendlar varje dag. Jag till jobbet, han till dagis. Och yes, man säger fortfarande dagis när det gäller fyrbenta. Han åker snålskjuts med mig, och jag tror att han tycker att det är minst lika kul som jag att fladdra iväg på Sparken. Han brukar ofta ha sitt lilla huvud utanför och hänga med i svängarna. Det är många som kommenterar, och säger "vad smart!" Och visst är det smart, han hänger ju bara på. Känner mig som en modern motorcyklist på el med hunden njutandes av vinddraget. Hans små öron som fladdrar... Nu var det några veckor sedan sist ni hörde av mig, och det är nog inte så konstigt. Jag jobbar sedan början på augusti heltid som extraresurs/arkivarie på Svenska Bostäder. Och jag trivs, som jag trivs! 💜 Halva dagarna brukar jag spendera i arkivet, och det är inte helt fel. Jag vet att jag valt helt rätt yrke, vilket minst sagt är en lättnad efter tre års heltidsstudier.
Hur har ni det? September börjar att närma sig och imorgon får jag min första heltidslön. 💜 Det känns både pirrigt och magiskt! Tänk att jag faktiskt har jobbat ihop de där pengarna, själv! Känns mäktigt, nu kan nog inget stoppa mig. 😎 Jag mår bättre nu, hade en dipp i måndags när jag fick syn på en liten tax som kom utrusande från dagiset. Så fin, lika envis, den där blicken. Då tänkte jag givetvis på Abra, min Nåssibu, min allt-i-allo. Grät hela vägen hem på Sparken med kalla tårar droppandes ned på jackan. Usch, det kommer att ta tid det här. Men jag tillåter mig själv att vara ledsen, att gråta. Det behövs en ventil ut för sorgen som ibland överrumplar en. Det är viktigt att inte hålla sorgen inne (att inte gråta, när det behövs och pockar på) och att tillåta sig att nej, nu är jag fan ledsen och sorgen ska ut. Det misstaget gjorde jag ju när brorsan valde att lämna, det gjorde helt enkelt för ont för att tänka på det. Vilket inte resulterade i något bra. Sörj, bara sörj! 💜
Ikväll ska vi bara ta det lugnt och imorgon är det dags att gå till gymmet igen. Tre gånger i veckan, ja tack! För att kroppen ska orka med så behöver jag bygga muskler, helt klart. Vi ses snart igen! Kanske händer det något kul i helgen som ni får följa med på. 😊