Döden, tentan & jag.
Nu har jag suttit här flera timmar i streck. Dagar på rad. Känner mig helt mörbultad och död, därav döden och tentan. Och lilla jag som blev bortglömd någonstans på vägen. Detta är utan tvekan en av de värsta tentorna som jag har haft hittills. Nu känner jag mig förhållandevis nöjd. Vi får se hur långt det räcker. Räcker det så långt som till ett godkänt är jag mer än nöjd. Fan lycklig! Denna vecka har varit hemsk. Det har varit alldeles för mycket att göra samtidigt och för mycket att ha plats med i hjärnkontoret. Jag har varit jättestressad (och arg, för det blir jag ofta när jag är stressad). Det har varit otrevligt rent av.
Snart ska jag lämna in den och bara hoppas på det bästa. För jag har inte kunnat göra särskilt mycket mer med tanke på den tidsbrist som jag har haft. Det har helt enkelt varit för mycket annat i vägen. Man kan inte göra mer än sitt bästa och det är precis det jag har gjort. Det är vad det är i all evighet hej och hå. Nu känner jag att det är dags att lämna det här blå ljuset som börjat blixtra.