Farkas så långt.

Valptiden fortsätter. Imorgon har vi haft honom hemma i en vecka (!) redan. Tiden går fort och jag tycker att han har vuxit lite på den här korta tiden. Konstigt nog så känns det som att vi har haft honom mycket längre än vad vi har har. Det verkar som att han trivs mer och mer. I början var han av förklarliga skäl väldigt lugn och sa inte så mycket. Jag tror också att det varit bra för Abra som inte är van vid att ha en liten bredvid sig. Nu så har han börjat ta för sig mer och han springer runt på egen hand. Lugnet är så gott som bortblåst! Nu älskar han att leka och busa och han känns mycket mer hemma och han har snosat runt här utanför också.
 
Jag känner mig lite nyvaken kring det här med valp. Det är ändå 10 år sedan som jag hämtade hem Abra så jag känner mig lite ovan. Men det börjar komma tillbaka till mig. Det är ovant att ha en liten (som är precis som en liten bebis) runt sig hela tiden. Men, så mysigt det är! Jag kommer aldrig klaga. Så nu tänkte jag berätta lite om denna kis. Vi lär nämligen känna varandra hela tiden! 
 
♥ Farkas älskar att gräva och gör det gärna utomhus. Gärna där det är lite jordigt. Det kanske man inte kan tro, med tanke på hans storlek och ras (papillon). 
 
♥ Han gillar att bli omkringburen, gärna när man promenerar. Sitter man still ja då kan det ibland vara sådär. 
 
♥ Han har en speciell busstil. Han krumbuktar sig och tar liksom "sats". Usch, så gulligt! 
 
♥ Blötlagd mat är den bästa maten och den som slinker ned bäst. 
 
♥ Han gillar frolic och jag får dela en hel i rätt många småbitar. 
 
♥ Det fungerar att sjunga för honom om han är orolig. Den taktiken körde jag med igår när vi var ute på äventyr. Han gnällde och skällde. Sedan testade jag att sjunga för honom och han la sig ned med en gång och somnade nästan. Lite otippat! 
 
♥ När han äter springer han runt matskålen och busar mellan varven. Han verkar inte än så länge vara den hunden som glupskar i sig allt med en gång, utan han måste ta lite springpauser. 
 
♥ Farkas verkar gilla Abras säng bättre än sin egen. 
 
Mm. Ni förstår ju hur kära vi är här hemma! Han är helt, helt magnifik. Nu när han äter precis som vanligt känns det skönt och jag är inte längre orolig för honom. Med tanke på hur liten han är så blir ju hans kropp fortare uttorkad än en större hund. I de flesta fall så gäller det bara att avvakta. Allting är så nytt för honom. Det är svindlande att tänka att typ allt är första gången för honom. Imorgon blir han 9 veckor gammal! 
 
✕ Taxen Abra & Papillonen Farkas | |
#1 - - Linnea Westling:

Åh, så himla gulligt! Vilken liten filur <3

Svar: Han är så fin! ♥️
frokentrad.se

Upp