Njupeskär, fjällvandring, älgar & Norges starka gränser.

Ni må tro vilket fantastiskt äventyr som vi har varit på! I måndags så for vi till Sälen på en spontanresa som bokades för typ två, tre veckor sedan. Vi köpte vandrings-grejer och tänkte att nej, nu beger vi oss! Det var fästmannens idé att ta en tur och jag tänkte, varför inte? Det enda jag hade som målbild för resan var Njupeskär, ett helt fantastiskt vattenfall väldigt nära Norge. Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall, 93 meter högt med 70 meter fritt fall. Svindlande, eller hur? Jag var där som 5 åring och det var jag och pappa som gick nära fallet, på stenarna. Minns det där dånet så väl. Det var världsomvälvande för min del. Jag har nämligen tänkt på det där vattenfallet sedan dess. I 24 år. Såhär såg det ut 24 år senare. ↓
 
Det var en vacker vandring mot fjället. Konstigt nog så minns jag inte min första vandring alls, utan jag minst endast själva vattenfallet. Kanske för att det gav ett så starkt intryck? Det riktigt pirrade i mig när jag började se fallet på håll (och började höra det!) 
 
Gud. Det är så mäktigt! Jag har kommit fram till att jag älskar vattenfall och vill besöka så många som möjligt innan jag säger tack och adjö. Tänk att detta vattenfall har stått här hur länge som helst, och det bara rinner och rinner. Det tar liksom aldrig slut. Oavsett om vi ser det eller inte så liksom fortgår naturen. Den bara är. 
 
Det var många turister som ville se fallet. 
 
Nästa gång vi besöker Njupeskär så kommer vi att vandra på ovansidan och titta ned på fallet. Visste ni att man kan bada högst upp? Kanske lite på egen risk, tänker jag. Men visst är tanken kittlande? Tänk det suget i magen, helvete alltså! 
 
Jag är så tacksam och glad för att få komma tillbaka till Sveriges vackraste plats. ♥ Detta är verkligen ett ställe som bor i hjärtat, på riktigt. Vill dit på hösten, vintern... alla årstider. Nära midsommar så lyses fallet upp av solen mycket tidigt på morgonen. Tänk att få se det! 
 
Vovvarna följde med oss. Abra knatade på bra. Det märks hur mycket hon gillar att vara i naturen. Farkas ville ha snålskjuts vilket han också fick. Men vid fallet då fick han vara i min famn, lilla tjusarkorven. Jag har sådana moderskänslor för honom att jag är bokstavligt talat skiträdd för att det skulle hända honom något. Jag menar, det är väldigt strömt vatten. Tänk om han skulle ramla i? Nej, aldrig i livet! Jag höll i honom hårt och kollade riktigt noga var jag satte fötterna. 
 
Tröttkorvarna! De sov som två stockar, hehe. 
 
Vi fjällvandrade med start i en skidbacke i Sälen. Det blev en lång tripp och ett tag vandrade vi bland molnen. ↑ På hela promenaden så var det typ tre olika sorters årstider. Som att vara i en helt annan värld. 
 
Magiskt vackert. Här har människor samlats för att bygga stenhöjder. Precis som på Gotland. Istället för vitt är det rött. 
 
Tillslut kom vi fram till en fjällstuga med räddningstelefon. Hur länge kan denna vackra bukett ha stått här? År, månader, veckor? Kanske inte år, nu när jag tänker efter. 
 
Allting liksom orört. Tänk att det bara står såhär? Och att det får vara? Detta är verkligen inte Stockholm. 
 
Täckningen var dålig och parkeringstiden höll på att gå ut! Men han fick in täckning lite högre upp. 
 
En annan dag bestämde vi oss för att åka över till Norge. Det var pannkakstårta att ta sig in i landet och de hade starka restriktioner. Vi var tvugna att registrera oss + bilen och möttes av militärer (!) Men inte nog med det - vi coronatestade oss också. Och nej, vi hade inte corona! Det var en overklig känsla att faktiskt testa sig. Alla vet ju vad som har hänt i Sverige (vi har varit dumma, skitslappa och lite för orädda för viruset) resten ja, det vet ni. Men i Norge, jäklar! Jag är på riktigt imponerad. 
 
Vi for till Skardbekkestupet foss i Trysil. Ett vattenfall som man kan gå under, och ta en dusch om man vill... 
 
Alltså... vad ska jag säga? Det är så vackert, så vilsamt, så vilt! Älskar det här. Jag har kommit fram till att jag vill bo i skogen, jätteotillgängligt och nära ett vattenfall som jag kan titta på varje dag, varje kväll. 
 
Självklart grillades det korv med vattenfallet som utsikt. 
 
Känner mig så sjukt upplyft av denna resa! Jag är så glad att min fästman tog mig hit. Som en dröm var det. ♥ Och att jag äntligen, ÄNTLIGEN fick se Njupeskär igen som vuxen! Har ni tänkt på hur tröstande skogen/naturen är? Finns ingenting som är så snällt och vänligt som skogen. Jag lovar mig själv från och med denna resa att jag/vi ska vara i skogen mycket oftare. Så läkande. Kan skogen vara ens bästa vän? ♥ MEN! En bonus! Vet ni vad vi mer gjorde? Vi besökte en älgpark! 
 
Här är pappa och en älg, hehe. ♥ Pappa och hans kärlek var också i Dalarna den här veckan och vi sågs för att träffa älgarna och varandra. Vi hade världens fest bland alla djur! 
 
Tro det eller ej, men jag pussade faktiskt en älg! Den var inte så sträv som jag trodde att den skulle vara, men inte heller lika len som en hästmule. Det var något utöver det vanliga. Lite sjukt, men härligt! Kanske får ni bildbevis en dag. Tack älskade Dalarna för en fantastisk vistelse! Vem vet när vi ses igen? ♥ Jag hoppas på snart!
 
✕ Resor & Bravader | #dalarna, #njupeskär, #norge, #skardbekkestupet, #sälen, #älgparkisälen | |
#1 - - Linnea Westling:

WOW! <3 SÅ vackert! :D Vad härligt att ni fick en så fin resa, kära vän! <3

#2 - - Linnea Westling:

WOW! <3 Helt magiska bilder! :-D Så härligt att ni hade en så fin resa, kära vän! <3

Upp