Konsten att inte klä upp sig.

Ni som känner mig vet att jag är lite arbetsskadad av att ha stått i butik i några år. Jag kan liksom inte hejda mig när jag väl börjar klä upp mig (...) och jag gillar det! Jag saknar det verkligen. Nu under coronan så har jag inte direkt fått någon anledning att klä upp mig och det tycker jag är gräsligt tråkigt. Jag som brukar sitta i finkläder på kvällarna i soffan! Det gör jag inte längre dessvärre. Jag älskar kläder, textilier överlag. Jag bryr mig inte ens om vilket material plaggen är i. Ha, ha. Jag är inte rädd för polyester. ↑ Där ovan står jag i min polyestertröja från & other stories och den, nej den har jag inte använt på mer än ett halvår? Men det är klart. Polyester är inte jättenajs när det är väldigt varmt ute så det finns en anledning till att den legat och vilat i mitt förråd bland alla mina andra höstkläder. 

Hur har ni gjort som har zoom-möten hemma? Springer ni runt i pyjamas och sköna myskläder? Jag har blivit lite slappare kring det där och jag ska erkänna att jag ogillar det. Det finns ingenting som jag gillar mer än en välstruken skjorta. Inte på mig själv, utan på min fästman. Ibland är jag lite avundsjuk på honom som får fara till jobbet i finkläder. Allt medan jag sitter här i mina stora mysbrallor och håret på ända. Kanske är det dags för mig att ta tillbaka mina finkläder även om jag "bara" är hemma. Och det är inte så bara. Jag har att göra ändå.