Ett skepp kommer lastat med glitterfärger.
Vet ni vad jag har gjort?! Jag har gjort en större beställning på Penstore med massa akvarellprylar. Jag har inga akvarellmaterial här hemma, därav den större beställningen. Lite dyrt, visst. Men jag har å ena sidan inte köpt något kreativt till mig själv nu på år. Så nu går jag all in! Jag har köpt allt det som jag gillar bäst i färgväg och struntat i alla "regler". Inget brunt för min del. Nej, nej, nej. Starka färger, glittriga färger samt flera guldiga + tre olika pennor med metalliceffekt. Ja. Vad mer ska jag säga? Jag känner mig pirrig inför denna leverans och känner att detta kommer att bli fantastiskt i alla bemärkelser. Tänk att öppna det där paketet. Åh, jaaa! Gud. Jag har gjort det! Jag har tänkt på detta i säkert två månader men inte riktigt fått tummen ur. Men nu jävlar. Vet inte vad det är som har flugit i mig riktigt, men jag känner mig modigare? (Jag vet precis vad som har flugit i mig. Det är bara det att jag inte vill säga det här... hemliga jag!) Får till mig att jag inte ska tänka så förbannat mycket utan jag ska befinna mig i flowet och vara där när jag är där. Ibland gå ur, ibland kliva i. Om jag tänker för mycket så somnar jag.
Jag känner mig glad för första gången på väldigt länge när jag tänker på mitt skapande. Mitt konstnärsjag har liksom inte befunnit sig i fas med mig själv, eller rättare sagt, vi har inte synkat på grund av osunt leverne och för många regler som är till för att skitas i. Jag har tänkt att jag "måste" skapa eftersom jag annars har slösat bort tre år av mitt liv och kastat mina pengar i sjön. Det har också funnits en massa förväntningar som jag egentligen inte varit särskilt intresserad av att ha på mig själv eller att någon utanför ska ha på mig. Jag känner mer och mer att detta inte är något som jag vill prestera i. För konst är ingenting som ska presteras i. Det blir bara fel. Jag är en förlängning av min konst. Min konst är jag. Vi är inga separata delar. Det är jag och ingen annan som syns i filmen jag redigerat. Det är jag som finns i tavlan, i alla färger som jag väljer. Det är jag som är i mina objekt som jag hittat på loppisar. Ofta glömmer jag bort att jag är en fri själ nu. Jag gör helt enkelt precis som jag vill. Behöver inte lyssna på någon förutom mig själv. Härligt. Det finns ingen här hemma som säger till mig vad som funkar och inte. Vad som är kommersiellt gångbart. Vad som är vad. Jag skiter väl i vad som går att sälja och inte. Det är inte meningen. Här är jag, hej! 🙏