Himlen, djäveln och den lilla stora detaljen.
I tisdags hade jag en sådan extremt spännande dag! Jag träffade en kär vän och spådde mig! För första gången någonsin. Det tycks inte bli som att 2020 kommer att bli ett vidare lugnt år för min del. Nu ser jag fram emot det här nya året ännu mer! Det trodde jag inte var möjligt. Jag bara känner det på mig, det är något i luften. Som jag stirrat lite extra ut i luften! Och händer ingenting av det jag innerst inne vill; nä då får man ta saken i egna händer! Jag slutar min spådom där. Usch, så spännande! Kanske ska jag lära mig tarot (?) också som motpol till det jag annars gör. För att väga upp allt som inte kan bäras.
Kvällen är här, mitt hår är fult och jag skulle vilja hoppa in i duschen. En nattlig dusch som tar bort dagens milda redovisningsångest. Jag gillar inte att känna mig som den där eleven från grundskolan. Som bara.. känner sig malplacerad. I just dessa stunder vill jag kuta iväg till ateljén flera mil ifrån bänkarna och de rynkade ögonbrynen fulla av koncentration. En dag kanske jag alltid kan vara där. Och se dagsljus en gång vartannat år. Kanske blir det så en dag. Vem vet? Jag ska låta alla dörrar stå på glänt framöver och inte rädas.