En (o)vanlig fredag, en enorm en & två som är kära.
Idag är det fredag. Igen. Ännu en. Hur fort går veckorna inte? Jag blir förvirrad, verkligen. För hur snabbt kan tiden gå? Hur snabbt ska den gå? Vad är normalt och inte? Många frågor, inte särskilt många tillfredsställande svar. Utanför mitt fönster åker den stora gula båten förbi. Fram och tillbaka. Som den gör varje dag, och har gjort ett tag nu. År ut och år in. Om du vill veta mer om M/S Duncker finns lite bra info HÄR! Den där stora gula känns verkligen hemma för mig. Jag ser den på riktigt varje dag när den tuffar på över vattnet.
Såhär såg jag ut i onsdags när jag var ute på galej. Så kommer jag inte att se ut idag. Punkt. Kanske kommer jag att använda den där stora, fluffiga halsduken. Jag har haft den i mina ägor nu i några år (kommer ursprungligen från H&M) och jag kan liksom inte sluta att älska den. Den är verkligen enorm, det är inte jag som är liten om det är någon som undrar.
Såhär såg jag ut i onsdags när jag var ute på galej. Så kommer jag inte att se ut idag. Punkt. Kanske kommer jag att använda den där stora, fluffiga halsduken. Jag har haft den i mina ägor nu i några år (kommer ursprungligen från H&M) och jag kan liksom inte sluta att älska den. Den är verkligen enorm, det är inte jag som är liten om det är någon som undrar.
Gurkan fortsätter sina dagar som liten konstnär. Hon har en whiteboardtavla inne i sitt rum som hon gör konstverk på. Här är det senaste tillskottet, ↑ Två som är kära, kanske? Jag vet inte vilka hon har målat, men söta är de tillsammans.