En ny förmodad värld bland rutiner och kaffekollaps.

Klockan har inte ens passerat 10.00 än och jag har fått en del gjort. Det första jag gör på morgonen är att lämna Gurkan på skolan. Hon börjar samma tid varje dag. Vilken vardag, vilken rutin! Just den rutinen är jag mycket tacksam för. Känner att den hjälper mig något enormt särskilt i mina studier, faktiskt. Jag vet exakt vad jag ska göra varje morgon och den ser likadan ut dag efter dag. Låter den skittråkigt? Ja, kanske. Men det är det inte. Monotoni på morgonen är det allra bästa!

Tidigare när hon gick på förskolan fanns det liksom oändligt med möjligheter (överdriver lite här) eftersom hon inte var tvungen att vara på förskolan. Vi kunde vara hemma om jag inte jobbade. Visst, det var mysigt det med ibland. Men jag älskar rutinen. Jag har kommit in i den på allvar nu. Jag trodde att det skulle vara jobbigt, men det visade sig att jag hade fel. 

Idag ska jag skriva klar en uppgift som handlar om en liten Utopi, ↑ Men innan jag börjar skriva ska jag lägga mig i ett varmt bad eftersom jag på så vis får igång min hjärna. Nu är det färdigläst och skönt är väl det, även fast det var en rolig bok. Intressant var den också, om än hundraprocentigt förjävla omöjlig i dagens kapitalistiska samhälle. Och kapitalism.. det är något som jag ogillar som fa-en. Tro mig, been there - done that.