Sommarens ovädersapa & julgransnyheter.

Det är fredag varannan dag hemma hos oss. Helt plötsligt, från ingenstans så uppenbarar sig en ny fredag - en till! Och efter det ännu en. Det bara snurrar för mig. Är jag ensam om att känna såhär; eller är det fler där ute som tycker att det är fredag typ varje dag? Detta låter kanske som en dröm för vissa av er. Jag är inte beredd att känna samma. Jag vill ha de vanliga, tråkiga veckodagarna som finns där emellan. Så att det hinns med att tryckutjämna. Knappast. Nej. Det är fredag oftare än vad som är normalt. Går min tid snabbare än alla andras? Har jag hamnat i en sjuk loop? Vad är det här.

Nu låter det som att jag bara gnäller över tillvaron. Och det gör jag precis just nu i detta enfaldiga torsdagsinlägg. Fast så äro livet. Ibland bara händer det att veckorna.. åren.. livet.. rusar och springer ifrån en. Som sand. Som en ivrig höststorm. Ja, vad i helvete. Annars är det som det är precis just nu. Vi närmar oss jul med stormsteg. Som jag ser fram emot den! Det kommer att bli så mysigt att fira jul och att få laga en massa mat (som förhoppningsvis kommer att käkas upp!) så att jag slipper ha hundra byttor julmat till övers. Ät, ät, ät! Gurkan pratar allt som ofta om den spektakulära julgranen som hon till ivers vill vara med och klä. Vilket hon såklart ska få. Den stora plastiga står i källaren och bara väntar på att få packas upp till ännu en högtid. Från och med förra året skippar vi de levande granarna för en död; just för att jag inte klarar av alla små vilsna djur i de levandes grenar. Hellre en död och steril än en levande, luktande. 

Jag känner hur badet kallar på mig.