En hatt till er tjänst.
Hos mig är det lugnt. Det luktar fisk utanför butiken och det bullrar och far. Jag sitter i mina egna tankar. Jag har det rätt bra just nu. Får en stund över att fundera emellanåt. Solen skiner. Det är närmare 30 grader varmt ute. Sommaren är här igen. Den som försvann där ett tag.
Min solhatt väntar på att få följa med mig hem när jag slutat för dagen. Min sambo fyller 29 år idag. Nu börjar han närma sig 30 med jättekliv. Jag har några år kvar. Jag funderar på det där med att födas och att dö. Varför jag nu funderar så djupt i en inredningsbutik det vet varken ni eller jag. Eller kanske jag mer än ni. När något nytt börjar och när något tar slut. Vad händer då härnäst? En funderare i vinden, i värmen och i solskyddsfaktorn som inte sätter sig. Människor är som cyklar. De passerar förbi hela tiden. Och numera har jag en helt ny. Som jag knappt har kört in. Jag vet inte riktigt var jag ska placera den. Är alldeles för rädd för att ha den utomhus, utan skydd. Är för rädd om den för att den ska knuffas runt i cykelrummet. Där är det för trångt. Och den är dessutom pärlvit. Ni förstår var jag vill komma.
Jag ska köpa en fruktig tårta. Rusa fort fram hem (fast jag inte kan springa) för tårtor tål inte värme. Jag ska hitta en bra en och ge den till mannen i mitt liv. Som nu också sitter och jobbar. På en stekhet låtsasbalkong. Här är det underligt nog relativt svalt. Låt mig sluta där jag började.
Jag ska köpa en fruktig tårta. Rusa fort fram hem (fast jag inte kan springa) för tårtor tål inte värme. Jag ska hitta en bra en och ge den till mannen i mitt liv. Som nu också sitter och jobbar. På en stekhet låtsasbalkong. Här är det underligt nog relativt svalt. Låt mig sluta där jag började.