17.09

Det är fredag idag och jag har varit hemma. Jag har inte haft det kalas här hemma med en sjuk unge. Men det är också det enda jag kommer berätta om. Det räcker så! Just idag passar inte detaljer. Inte alls.

Min dag har varit lång. Kaotiskt. I vissa fall smått panikartad. Jag har ringt hit och dit. Glömt bort att äta. Beställt pizzahemkörning då jag inte har tid att laga mat just nu. Den sista flyttpackningen ska vara färdig ikväll. Dessutom så har jag en tvättid ikväll som jag inte kan missa. Livsviktigt att jag inte missar den! Tvättmaskinen fattas mig. Jag saknar den något enormt just sådana här dagar. Skitjobbiga dagar. Just nu är det inte kul att vara ett päron. Lite som en svajig berg och dalbana. Med inga stopp någonstans. Usch. Men det kommer att vara över! Jag försöker att påminna mig själv gång på gång. Ärligt talat så går det inte helt och hållet in.

Jag är fruktanvärt trött. Gurkan har varit sjuk sedan i söndags och har knappt ätit något alls. Någon liten tugga varje dag. Men inget mer än så. Jag längtar tills hennes hunger är tillbaka. När kommer den och hur länge kan en unge klara sig utan mat, egentligen (?) Usch, usch, usch, usch! Nu pratar vi om något annat.

Jag längtar verkligen till söndag. Det är då det bär sig av. Och det är jag glad över. Men söndag kommer också vara en lång dag. Hela dagen kommer det ta (säkert!) Tur att jag har en pappa och fina vänner som hjälper mig. Utan dem hade jag aldrig klarat den här flytten. Det är så himla mycket som ska fixas med. Grejas. Mycket som kan gå snett. Men äsch, hur många gånger har inte jag flyttat sedan 2008? Tio gånger, elva? Det här kommer att gå fina fisken.