31 oktober | Sista dagens mörker.
Pizzan står på soffbordet, har blivit kall. Här har minst fyra sällskap plingat på i hopp om att få godis. Vi har inget. Min sambo glömde köpa. I år igen. Inte heller jag hade en tanke på alla dessa ungar. Jag har annat för mig. Mina tankar flyter under andras köksstolar. Där inte jag bor. Där jag inget hör.
Idag har jag gjort något viktigt. Som kan förändra nästan allt. Jag finner mig inte i något alternativ. Det blir inte som det blir längre. Jag tar över. Har inte tid med annat. För vem vet? Pizzorna ska in i kylen. Kanske till matlåda imorgon. Det finns andra dagar.