Den okända i fönstret mittemot.

Jag bara måste berätta för er vad som hände mig i förra veckan. Det är ganska roligt nu när jag ser tillbaka på det, men där och då var det inte ett dugg kul. 


Jag bor i ett väldigt lugnt område där det aldrig händer någonting alls. Mittemot vår lägenhet finns ett stort ålderdomshem. Några av våra fönster vätter emot de som bor där. Så en viss insyn finns. Det är ingenting jag någonsin tänkt på. Förrän den där eftermiddagen.. 

Jag gick runt här hemma och plockade ned allt julpynt. I varje fönster hade vi en stjärna till jul. Det var som varje år, med andra ord. Fix och städ. Ett jäkla pyssel. Fast med en konstig känsla i nacken. Ni vet när man känner sig så sjukt iakttagen? Så iakttagen så att man inte kan vifta bort det hur som helst. När man ideligen kollar runt sig för att se vem det är som glor så förbannat. Jag fortsatte att gå runt och städa. Men, nej. Det gav inte med sig. Av en slump kollar jag mot fönstrena i ålderdomshemmet. Då ser jag ett ansikte, grått och nästan genomskinligt snett bakom en ljusstake. Mörka ögonhålor som ser ut att tillhöra någon som inte sovit på länge. Mitt hjärta stannade. Bokstavligt talat. Snabbt som fasen gick jag in i köksdelen där det inte finns någon insyn. 

"Vad var det där?" for det genom mitt huvud. Jag tog sats och stålsatte mig. Tänke att det är lika bra att jag kollar på riktigt för att se ordentligt. Om ansiktet fortfarande är kvar. Jag går försiktigt ut från köket. Tittar fram bakom finskåpet. Och där är det grå ansiktet kvar på samma plats. När han fått syn på mig igen så tar han upp handen och vinkar sävligt.

Helvete, vad rädd jag blev! Hoppas innerligt att personen i fråga inte var död. Haha, det var så obehagligt! Jag kände mig iakttagen i minst en timma. Så han måste ha suttit där så länge och bara stirrat. Jag har lite svårt för åldringarnas fönster sedan dess. Känner mig inte lika bekväm med att gå lika fritt som jag gjort tidigare. Nu tänker jag bara på det där grå, urhoklade ansiktet. 

Har ni känt er iakttagna någon gång?

✕ Spökerier & andra fenomen | #spökberättelser, #spöken, #spökerier | | En kommentar |

Ett viktigt beslut i snön.


Mys och långpromenad med solkattstax. Tillsammans promenerade vi till kiosken och returnerade ett paket som var full av kläder med dålig kvalité. Jag kommer aldrig mer att köpa kläder därifrån. Det var det värsta jag någonsin varit med om. Till och med second hand har bättre kvalité än det här företaget. Aldrig, aldrig mer! Jag beslutade mig för att behålla en av klänningarna, och det var inte ens deras märke. Nä, usch.  Jag är besviken på ett sätt, men glad på ett annat. Nu vet jag var jag inte ska handla. 

.. och så studerar jag engelska. Bara engelska nu, faktiskt. Jag bestämde mig för att avsluta min kurs i Ma B. Det var alldeles för svårt och jag misstänker starkt att jag har någon form av dyskalkyli. Jag kommer inte ihåg några mattetrix alls från gymnasiet. Och jag förstår heller ingenting. Det var mycket uppgifter och det kändes verkligen som att jag bara trampade vatten. Trots det har jag fått väldigt fin hjälp av min sambo, som försökt. Men jag måste lägga mitt fokus på körkortsteorin då jag har prov nu den 22 januari. Och såklart engelskan. Det räcker gott och väl för mig. Jag tog mig vatten över huvudet, det erkänner jag. Fast jag är ändå nöjd med att jag har försökt. Självklart har jag tittat upp mina vidareutbildningar som jag är intresserad av. Och ingen av de tre kräver Ma B. Så jag gör mig själv en tjänst helt enkelt. 

Igår stack vi och tränade ett rejält träningspass på gymmet. Ikväll ska vi göra samma sak. Det är så skönt att röra på sig. Man känner sig ordentlig och redig, haha. Det är lika bra att passa på när tid finns och när vi kan träna tillsammans. Det blir svårt när Gurkan är hemma (hon får inte vara på gymavdelningen, såklart.) Simma går bra, men gymma.. nej. Nu ska jag fortsätta där jag slutade. 

✕ Vardagligheter | | Kommentera |

En hand i skogen | Första inlägget 2019

Igår tog jag ut min tax på en timmes promenad. Hela vägen från Brommaplan och så hem. Samma väg som bussen går. Hon hängde med rätt okej. Allt i hennes takt så att hjärtat följer med. Och så gick jag hem och studerade. I måndags så började mina kurser. Jösses. Det var ganska mycket på en och samma gång. Det är så typiskt av mig att ta två kurser samtidigt i ämnen som jag hade jättesvårt för i gymnasiet, och som jag till och med struntade i för att det var så marigt. Men fan, jag har gett mig sjutton på att klara kurserna på ett eller annat sätt. Så behöver jag aldrig mer läsa dem mer sedan. Haha, haaa! Man får ju vara lite klok som en bok. 

Idag gör jag samma sak som igår; undantagsvis från att skriva lite här. Jag har just satt mig ned för att räkna lite gammal hederlig matematik. Men jag har kört fast. Tänker att jag får vänta tills min sambo kommer hem och så får han förklara för mig. Jag har kollat på videos, och försökt att räkna själv. Men resultatet stämmer inte. Japp, japp. Det är någonting som jag krånglar till. Jag ser ju vad karln gör på videon, men det är som att min hjärna inte attraheras överhuvudtaget. Och där har vi svaret på allt: Man ska endast jobba med det som man älskar och får en kick av rent intellektuellt. Allt annat kan dra åt hell-vvette! 

Upp