Runt sjön, lite till och sedan hem igen.
Jag gick runt sjön idag. Lyssnade på musik och tillät mig att vara ledsen över min brorsa. Ja, jag aktivt tänkte på det. Hur jävla orättvist det är. Jag får vara ledsen, även på dagen. Så att jag reducerar dessa jävla ångestnätter då jag bara står och stampar. Inte kan tänka klart. Jag grät. Såg en pappa med sin son. Kanske hade de matat ankorna, vad vet jag. Eller bara haft en fin stund tillsammans. Jag hade solglasögonen på, så ingen såg mina tårar. Jag tog med mig en kaffe, för att kvickna till. Vaknade vid åtta. Läste ut min bok av min älsklingsförfattare. Vek den sista av tvätten från igår. Tog vara på timmarna innan lunch. Klockan är nu elva. Och så sitter jag här. Abra sover i korgstolen.
Jag har ett fint liv idag. Varför fick inte min brorsa det? Så går jag runt och tänker. Fan, att det ska vara så orättvist. Jag vill hämta hem honom igen. Men hur ska det gå till? Jag vet självklart att det inte funkar så, jag vet det. Men jag vill. Jag vill inget hellre. Bara säga som det är till honom, be honom lyssna. Sitta still, för helvete. Vill inte att han lämnar. Och inte på det sätt som han lämnade. Vill vrida tiden tillbaka flera år, flera månader. Berätta. Min historia. Göra det förståeligt. Vi var så unga. Jag var tvungen. För att rädda mig själv. Saknaden river i kroppen. Och jag gråter. Fan att det ska vara såhär, det är för sorgligt.
Kanske är det vädret som gör mig extra ledsen. Det är varmt ute nu. Solen skiner. Precis som den gjorde i augusti när han självmant försvann till nästa stadie. Nästa rum. Det var så varmt ute. Och det är det nu också. Samma väder. Det får mig att tänka på just den där dagen då jag fick reda på det. En käftsmäll på helt rätt ställe rakt i ansiktet. Jag saknar honom.
Måndagens tvättid färdig och fixad.
Min Abra är hemma hos mig igen. Tvätten är fixad! Känns skönt i mig att den är grejad. Idag har jag bara tagit det lugnt. Jag känner mig allergisk (alla klipper gräset ute nu..) Asjobbigt. Måste fixa bättre allergitabletter, det här går ju inte längre. Måste. Ta. Tag. I. Det! Kan liksom inte gå runt och snora på det här viset längre.
Jag ska strax gå ut med Abra den sista svängen. Hon behöver komma ut och kissa det sista. Sedan ska jag dricka blåbärsthé, läsa John Ajvide Lindqvists bok och sedan sova. Imorgon ska jag jobba. Spännande! Jag säger godnatt för den här gången!