Drömmar om Göteborg, fulpasta och Dagen D.

Jag har numera lunch och sitter i skolan i min lilla ateljé utan fönster. Jag andas ut en sekund och håller mig i kragen. För ikväll ska alla arbetsprover skickas in. Ja, hur ska detta gå? Jag känner mig väl inte direkt orolig, men pirrig det är jag. Garanterat. Det sitter liksom i bröstkorgen. Jag längtar så tills ikväll då allt det här kommer att vara över. Då alla arbetsprover är inskickade och jag inte längre behöver tänka på det här. Idag är det den 28 februari 2017. Här sitter jag, med fulpasta och drömmar om Göteborg i bakluckan. Jag drömde om staden jag aldrig bott i. Igen. Nu har jag återkommit två gånger under loppet av några veckor. Jag vill hem. Finns ingenting annat att säga. Fick jag bosätta mig var jag ville i hela svearike så skulle jag välja staden som börjar på G. Jag skulle göra mycket för att få bo där. Hur nu det skulle gå till med liten dotter, hund och familj som behöver flytta efter. Drömma, det kan jag alltid. Ingenting och ingen kan hindra mig i mörkrets vrå av drömmerier. 

Ikväll vill jag fira att detta är över för i år. Om jag behöver söka fler år eller ej återstår att se. Jag tycker i varje fall att det har varit en spännande resa hittills. Puss!

✕ Pernbys Målarskola (2015 - 2017) | | En kommentar |

Börja.

Jag ska börja att jobba med texten till ansökningarna. Skriva ut bilderna också, om jag känner för det. Jag får se hur det blir och inte. Nu måste jag börja och sedan efter 12.00 ska jag till frisören. Efter det kan jag påbörja mitt arbete igen. Imorgon ska jag vara i skolan så mycket jag bara kan, för att få hjälp med det allra sista. Sedan blir det ett ärende också. Jag har mycket för mig, men från och med onsdag kommer det att vara lugnt. Jag ser så fram emot det. Jag vill ha det lugnt ikring mig nu. Liksom tänka på annat än.. ansökningarna. Det börjar bli lite för mycket nu. Jag har aldrig gillat att tänka på bara en grej. 

Nä, nu är det dags att göra det som är meningen att jag ska göra just i detta nu. Återkommer. 
 
✕ Vardagligheter | | Kommentera |

Framåt för all tid för evigt.

Här utanför skiner solen och jag har fönstret öppet för att jag har lust till det. Jag fortsätter att jobba på mina arbetsprover och jag känner att det går ganska bra. Jag har suttit vid photoshop, men det är svårt. Jag vet som sagt inte riktigt vad jag sysslar med. Känner mig inte det minsta bekväm. Jag känner mig ändå så nöjd som jag kan vara. Dricker kaffe och lever livet. Snön kommer att smälta och våren är på intåg. Det är det enda jag kan tänka på när jag tittar ut. I slutet på mars förra året hade jag faktiskt min senapsgula bombarjacka. Japp, också den senapsgul. Hur ska jag kunna förklara alla mina senapsgula grejer? Haha. 

Jag ska ut på äventyr idag. Bland annat på bokrean, hade jag tänkt. Jag gillar att fylla mitt hus med nya, fantastiska böcker. Ibland tyvärr också de riktigt skitdåliga som jag i vissa fall häftar ihop. Än så länge har det bara hänt en gång, lyckligtvis. Vissa böcker kan jag inte begripa hur de ens kan ha getts ut. Hur i helvete, liksom? Och mig antog de inte. Som åtminstone var lite rolig. Ansvarstagande och psykotisk. Klockan börjar närma sig 12.00. Jösses. Här har jag suttit i flera timmar och jobbat. Utan att tänka på tiden det minsta. Det är fantastiskt att uppleva det! Befinna sig i det där flowet. Jag vill vara där i all min vakna tid. Jag ska befinna mig.

Upp