Palla kavajbilder, stranden & skogspromenader.
Hallå i löken! Har ni haft det bra? Jag lovade ju att inte bli alltför borta i nattmössan utan faktiskt komma tillbaka till er med mina skriverier och något märkliga bilder. En del har hänt sedan sist vi hördes av. Jag har blivit med ny profilbild på jobbet. Palla kavajbilder. Ta mig som den konstnär jag är, eller inte alls. ♥ Jag testade att vara en kavajkvinna där ett tag (inget fel i det) men det är inte jag. Och skulle jag bli ihjälkörd på sparken en solig dag vid övergånggstället i Vällingbyrondellen (ni som vet ni vet) så vill jag bli ihågkommen såhär, och inte med en stärkt grådassig kavaj:
Så att så är det med det.
Jag har även färdigställt min målning som heter KASKAD (2025). Den påbörjade jag under Open Mic på Bio Kaskad. ♥ Här har ni henne, min Trädkvinna med både horn och pannben. Lite jag, ändå inte jag. Ni fattar!
Min gullis är så stor numera! ♥ Han busar jämt och ständigt, älskar musik och dans. Kär, kär, kär i honom! Idag var vi på besök på förskolan som han kommer att gå i och säga hej och vi skrev under egenvårdsplanen, för han är ju trots allt en storliten sockerunge. Fick en jättebra känsla i magen och tänkte att detta kan ju faktiskt bli riktigt bra! Så skönt att få ansikten på alla också, det blir liksom mer verkligt då. När han kom hem så trodde jag ju att jag eventuellt kommer få ge upp mitt heltidsjobb som registrator och bli hans assistent istället. Nu ser det inte ut att bli så, och vet ni, det är jag rätt glad över! För just nu är jag på en himla bra plats jobbmässigt i alla fall, och det är ju knappast kattskit. ♥
Det har blivit en del promenader och imorgon ger jag mig ut igen. Jag bestämmer mig ibland för att ta en skrivarrunda innan jag ger mig ut och skriver ner alla mina idéer i mobilen. Där samlas idé på idé och alla mina inre bilder vill jag förverkliga. Helst igår, om möjligt.
Ni förstår ju var jag tittar mest; på de svajande träden som bara finns och finns. Och där står skitlilla jag och funderar på livet och hur det ska bli med allt. Känner mig ödmjuk inför att dessa träd bara står där medans jag gör en jädrans massa saker. Träden bara vet, med rötterna djupt nerkörda i myllan.
Vi for till stranden i helgen och det var Trisses allra första strandhäng. Om vi säger såhär, kanske blir han ingen badkruka! Om han brås på resten av familjen så kommer han ju vara mer i vattnet än uppe på land. Vi får se. Allt var så spännande. Sanden kändes så speciell. Tänk vad han har att upptäcka!
Jag har även hängt lite med denna dam, Molnrum. En torsdag hängde vi på stan, käkade på Vapiano & åt glass jättesent på kvällen i Gamla stan. Vi satt vid kajen nära Slussen och kände oss kära i livet, lite i varandra & bara hade det riktigt najs! Promenerade gjorde vi också. Jättelångt, överallt och samtalen tog inte slut. Självklart gick vi på loppis också och Molnrum hittade riktigt fina grejer till sin nya lägenhet som hon mycket snart ska flytta in i och inreda för fullt. ♥ Där ska vi hänga på hennes balle, äta chips och ha pyjamasparty! Och nej, det blir man faktiskt inte för gammal för. Inte ens om man är 333 bast som moi! Loppisen gav mig en helt fantastisk säl-enhörning, en enhörnings-säl. Wtf, kanske du tänker nu. Vadå? Ja, alltså det allra bästa av två världar. Jag älskar enhörningar. ÄLSKAR sälar och har alltid gjort det. Jag kan gråta av att se en säl, jag skämtar inte! När jag fyller 340 år vill jag gå på sälsafari om man fortfarande kan göra det, och bara få njuta av dessa tjockisar som lever livet. Vill också vara sådär tjock och snabb samtidigt. Bild utlovas! En påminnelse om att ingenting är omöjligt. Nu står enhörnings-sälen och glor på mig när jag sover och påminner mig om att inte glömma bort att KBK!
Vi gick även till Mio för att kolla in lite alltmöjligt till hennes nya lägenhet. Där hittade jag denna mycket snygga tavla som jag kanske ska hämta inspiration ifrån, den dagen jag inte orkar göra ett ansikte. Det var väl allt för nu, darlings. Vi ses snart igen! ♥
Obs: Molnrum var även min praktikant för en dag. Det var helt magiskt roligt! Vi har inte jobbat med varandra sedan Pernbys målarskola 2015, och det är ju minst sagt ett tag sedan. Så detta var ju på tiden. Nu kan hon stadens ärendehanteringssysmen som rinnande vatten och kommer ta sitt kommande jobb med storm. Alla kommer att älska henne och tänka att, jädrans vilken bra registrator vi haffade på (valfritt jobbsökarställe på internet)! Detta kommer att bli kanonbra! ♥ Tack, tack, tack för att du ville hänga med mig en dag på jobbet!