Tio saker du inte visste om mig och som du kanske inte vill veta, snart vet du (2025).
Vad är väl en blogg utan dessa inslag? Och nu är det år och dagar sedan som jag skrev ett liknande blogginlägg. Luta dig tillbaka och njut! För här blir det åka av, äntligen.
1) Det enda vanliga djuret som jag är otroligt rädd för är spindlar. Det blir dock bättre och bättre. Säger numera hej till varje spindel som jag ser för att avdramatisera det hela. Säger det högt. Och nej, det är inte så illa att jag inte kan se spindlar på tv eller att jag inte kan gå förbi en utan att få panik. Så är det verkligen, verkligen inte. Jag kör hemmagjord KBT.
2) Som barn kallades jag bland annat för Tänkar´n. Inbillar mig att det berodde på att jag var en mycket tänkande individ redan som liten. Minns ett minne väldigt starkt, och det är när jag sitter på pottan och filosoferar. Jag tänker "vad fan gör jag här?" och undrar genuint varför? Det vet varken ni eller jag.
3) Jag bodde ett slag med min första riktiga pojkvän på hans jobb, vilket var en billackeringsfirma. Han hade ingenstans att bo för tillfället, och jag tog flykten från där jag bodde. Billackeringsfirman låg i Hammarby sjöstad, och året var 2008. Lady Gaga hade precis slagit igenom och jag bytte hårfärg varannan helg. Han hade en vit liten gullig Golf som jag blev öppet kär i. Där det ruskiga huset låg finns numera en parkeringsplats. Man kan aldrig tro att det stått ett ruckel där. De tog tillfället i akt att riva skiten så fort de fick chansen. Allting överallt hade ett tjockt lager damm på sig. Var man än drog med fingrarna blev det streck. Utsuget var inte fantastiskt och det promenerades i mörkret mellan bilarna, trots att det bara var "vi" där. Visst är det lite, lite exotiskt?
4) Tidigare betydde fredagar ostbågar för mig. Så är det inte längre. Mycket sällan jag äter det numera. Inte ens en gång i månaden. Jag har blivit vuxen. På riktigt.
5) Jag har aldrig snusat i hela mitt liv. Kanske kommer jag heller aldrig att göra det. Har blivit så uppskrämd med historier att man kan bli så illamående och hela världen snurrar runt en. Och att man kan kräkas. Och där tappar jag kontakten med marken. Går jag miste om något?
6) Jag har bott på väldigt många adresser. Särskilt i Stockholm. I mitt nuvarande hus har jag bott i sedan 2017, men inte i samma lägenhet. Så länge har jag aldrig någonsin bott någon annanstans. Om jag trivs? Ja, tyvärr gör jag ju det.
7) Mellan 2014 - 2015 hade jag som konstprojekt att se galet kreativ ut och bara leka med färg och form. Och mitt ansikte. Ofta tog det åtminstone 45 min att sminka sig på morgonen. Det både uppskattades och inte. Jag såg det som ett socialt experiment och jag kände mig så fin. Även om jag är avsevärt mycket tråkigare idag och inte alls lika experimentell så ser jag alltid ut såhär i hjärtat oavsett. ♥
8) Innan jag gifte mig och fick Gurkan trodde jag att jag skulle leva ensam ute i skogen. Jag skulle bli det där originalet som ingen riktigt förstod sig på, men som alla ville se en glimt av. Med massa katter och andra härliga djur skulle jag bo där i mitt lilla torp knappt synligt för världen. Där skulle vi leva tillsammans; jag, djuren och alla mina gröna växter som skulle må så bra så! Gammalt som satan skulle torpet vara och allting skulle knarra och vara snett. Ingenting perfekt. Allt som jag byggt skulle förmodligen också vara snett även om jag själv tycker att mitt ögonmått är riktigt on point. Var det någon som sa elektricitet?
9) Jag bestämde mig rakt upp och ned en sommardag 2014 att bli vegetarian efter en tids funderande. Gurkan var nyss fyllda 1 år och jag tänkte att vafan, nu räcker det. Jag vill inte äta mina kompisar, tänka mer på miljön på det sätt jag kan och sluta upp med mitt kötteri. Så jag bestämde mig och bara gjorde det. Min sista måltid blev bacon med potatis, saltat med rikligt med smör (Bregott, såklart). Jag käkade det vid spisen, njöt i fulla drag och tänkte aldrig mer. Sedan dess har jag inte käkat kött och det är 11 år sedan. //MVH den gamla köttätaren som gärna käkade allt mellan kotlett och fläskssvålschips.
10) Tidigare när jag inte använde glasögon fast jag behövde det så såg jag inte ansiktsuttryck ordentligt. Jag såg heller inte folk jag kände på stan trots att de vinkade ivrigt. Jag framstod som en röv. Men det var helt enkelt bara så att jag inte såg. När jag väl skaffade linser så såg jag helt plötsligt hur folk såg ut i ansiktet. Så om det är någon som känner sig träffad och tycker att jag hade en lite väl stirrig blick så kan jag säga nu: jag har linser. Men jag stirrar kanske lite ändå. Har 0 problem med att blicka in i andras ögon. Jag gillar det till och med. Jättemycket. Så mycket att det kan bli obekvämt.
Det var allt för nu. Jag vill läsa din lista i kommentarerna! ↓ Komsi, komsi!