Det var en gång ett avslut | Och nu är jag såhär.

Tre år sedan har gått sedan min brorsa hårt och abrupt stängde sin dörr. Min värld är sig inte lik sedan dess. Inte visste jag innan hur riktigheten kändes. Aldrig tidigare hade jag haft sådan ångest. Aldrig någonsin varit så ledsen. Allt sedan innan var inte i närheten av det som sedan hände. Idag finns det ett före och ett efter. En ny slags tideräkning. Innan var jag en annan. Och nu är jag såhär. 


Det enda jag kan göra är att berätta hur det kändes och känns för mig. Han finns inte att fråga. Hur det kändes att lämna. Om det gjorde ont. Hur det var att slå fötterna från stolen. 

Så jag fortsätter att skriva om min brorsa när jag känner för det. När jag vill dela med mig. Och på vilket sätt. Det som är viktigt. För berättelserna kommer bara från ett håll. En berättare. En ensidig dialog med jävlgt få svar. För jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Jag svarar på dem själv. För jag tänker leva livet tills vi ses igen i stugan och dricker Trocadero; lyssnandes på vinden som leker med löven.

✕ Brorsan & sorgen | #intebaraensiffra | | Kommentera |

Blackebergs plaskdamm | En speciell lördag.

Idag började Gurkan & jag vår dag med att promenera till ateljén. Hon ritade lite och jag möblerade om för den kommande renoveringen. Jag märkte att hon tycker att det är roligt att följa med. Så hon har fått en uppgift av mig som ska stå färdig till mitten av nästa vecka.. Den kommer att bli jättefin! Efter ateljéhänget drog vi till plaskdammen för att ta oss ett spontandopp. Även jag vadade runt med vatten upp till knäna.


Klänningen blev jätteblöt, och inget ombyte hade vi med oss. Men vem klagar? I det här vädret torkar man minst lika fort igen. 


Hon börjar bli så stor min Gurka, ♥ Tänk att nästa höst så är hon en skolunge! Jag kan fortfarande inte greppa att hon blir 6 år nästa april. Åren går.. (det är jag oerhört tacksam över, tro inget annat!)

Sedan tog vi vårt rosa nagelack och glitter och svassade oss hemåt. Nu börjar det blåsa till igen, så kanske tur att vi gick hem när vi gjorde det. Lördagen är ännu inte slut! Vem vet vad som händer härnäst? Popcorn väntar. Det vet jag.

✕ Vardagligheter | #blackeberg, #plaskdammen | | Kommentera |

Som en luftballong / Ett till kapitel.

Jag har haft mycket för mig. Dagarna går som aldrig förr och jag känner mig glad! Gladare än på länge. Mer positiv än annars. För jag har att göra. Jag känner mig lite som den där luftballongen som besökte oss en dag i maj. Den kom närmare och närmare för att sedan lyfta och sväva iväg. Till något nytt, något annat. Jag trivs med min tillvaro och det känns som att nästan vad som helst kan hända. Jag har öppnat min dörr; lite på glänt. Inte vidöppen. Aldrig vidöppen. 

Regnet föll tidigare. Det sägs att det ska åska, kanske rejält. Jag är glad att jag valde att ha en hemmamysdag. Det är trots allt fredag och jag är ledig idag. Och i helgen. Det är verkligen något helt annat det här. Och jag känner att det är både roligt och intressant. Tillfreds.

Upp