Våffellördagen.

Igår hade jag en riktigt trevlig dag. Den började med våfflor (på sörmländska "våffler".) Det var gott som attan och vi åt och åt. En rejäl lördagsfrukost som jag börjat ha varje helg! Det tar inte mer än 20 minuter innan det är klart! Tack för det bästa våffeljärnet någonsin, Lena! 


Efter en svinspännande dag så åkte vi till Fotografiska och fotograferade oss själva, mätta och belåtna efter buffé på Hermans. 


Det stod nämligen en finfin gammal soffa på Fotografiska som jag inte skulle tacka nej till. Frågan är bara var den skulle få plats? Och var hittar man en sådan? Min karl skulle matcha perfekt. Tips mottages tacksamt! 


Jag blir alltid lika inspirerad av att gå på Fotografiska och vill efter varje besök där göra storverk. Tänkte att jag börjar på toaletten, som även den är snygg. Självklart är den det.

Efter all inspiration gick vi förbi ett Slussen som är på väg upp! Slår vad om att det kommer att bli en klar förbättring än innan. Jag är en av dem som vill slå ett slag för ett nybyggt slussen. Jag tillhör alltså inte nej- sägarna. Dock saknar jag Kolingsborg och undrar varför de var tvugna att riva den? Kanske kommer Slussen att bli det nya Klarakvarteren och bli helt överjävligt. Vem vet? Vi får se hur det blir om 40 år från och med nu. 

✕ Vardagligheter | #avsaknadenavkolingsborg, #fotografiska, #slussen, #södermalm | | Kommentera |

Jobb och vardag. Vardag och jobb.

Jag bara jobbar. Och har vardag. Och har vardag och sedan jobbar jag. Förmodligen tar det en stund innan jag kommer in i denna lunk. Känner mig fortfarande lite ovan (och trött,) trots det är det såklart kul! Känner mig som den nybörjare jag är bara. Som det så är. Som det ska vara. Det börjar bli kallt ute. Satt på min bänk för att trycka i mig en macka idag och märkte att jag frös. Som en avmagrad fågel, typ. Måste jag börja ta fram tjockare jackor? Är det hösten som är här? Känner mig mer och mer frusen. Längtar efter löven som ska falla, luften som kommer att bli högre än någonsin tidigare. Vill ha nyanserna. En nystart. Något nytt; något annat.

✕ Vardagligheter | | Kommentera |

Det var en gång ett avslut | Och nu är jag såhär.

Tre år sedan har gått sedan min brorsa hårt och abrupt stängde sin dörr. Min värld är sig inte lik sedan dess. Inte visste jag innan hur riktigheten kändes. Aldrig tidigare hade jag haft sådan ångest. Aldrig någonsin varit så ledsen. Allt sedan innan var inte i närheten av det som sedan hände. Idag finns det ett före och ett efter. En ny slags tideräkning. Innan var jag en annan. Och nu är jag såhär. 


Det enda jag kan göra är att berätta hur det kändes och känns för mig. Han finns inte att fråga. Hur det kändes att lämna. Om det gjorde ont. Hur det var att slå fötterna från stolen. 

Så jag fortsätter att skriva om min brorsa när jag känner för det. När jag vill dela med mig. Och på vilket sätt. Det som är viktigt. För berättelserna kommer bara från ett håll. En berättare. En ensidig dialog med jävlgt få svar. För jag vet inte. Jag vet faktiskt inte. Jag svarar på dem själv. För jag tänker leva livet tills vi ses igen i stugan och dricker Trocadero; lyssnandes på vinden som leker med löven.

Upp