Två gamlingar, vad gör jag (?) & théstunder.

Dagarna rusar fram. Igår fick jag tag på min bok som jag har velat ha till min uppsats. Jag tog kollektivtrafiken till Södertörn för första gången (!) på åtminstone två månader. Kände mig som en bebis som åker tåg för första gången, typ. Så jag tog med mig min vackra Abra i beredskap. Hon fick följa med, och jag liksom kände hur roligt hon tyckte att det var att åka ut hemifrån för en gångs skull. Hon fick mysa i mitt knä på vägen dit, och på vägen hem. Hon hårade ner min jacka så till den milda grad att jag måste rolla den. Lilla tax. Konstigt nog var det rätt många ute. Jag blev lite förvånad faktiskt. Kanske är det så att folk börjat tröttna på restriktionerna? Eller så är det bara vanligt folk som ska ta sig till jobbet? Det kommer ingen av oss någonsin att få reda på.  

Jag hittade två gamla bilder på mig på mitt gamla jobb. Just dessa tycker jag är väldigt fina, så varför inte dela dem? Inte klär jag upp mig riktigt på samma sätt hemma nu. Jag bär knappt smink längre. Vilket känns.. vanligt numera? Lite rouge på sin höjd. Det nya vanliga ansiktet är sminklöst. Rätt vackert ändå. Som det var tänkt, kanske. I och för sig så målade ju egyptierna sig. Och det är ju rätt bra längesedan. 


Var det höst? Jag minns inte.. ↑↓

Jag känner mig lite rastlös i kroppen nu. Regnet kommer snart, så någon långpromenad blir det inte exakt just nu. Abra fick nöja sig med den lite kortare rundan. För regnet, det kommer. Inte vill varken hon eller jag vara ute då. Jag känner ingen som ogillar regn så mycket som Abra. När solen skiner igen, då går vi ut tillsammans. 

Nu ska jag börja läsa den där eftertraktade boken som jag tillslut fick tag på. Tro inte att det är lätt att skriva en uppsats nu i coronan. Jag hade velat sitta på ett arkiv och hitta material, och drömma mig bort om min framtida arbetsplats. Riktigt så blev det inte. Men vet ni, det gör ingenting! Jag älskar mitt hem och det är härligt att få vara hemma. Jag studerar hela tiden jag, lite högt och lågt. Vet ni en sak? På tal om studietankar och mitt föregående inlägg. Jag fick mitt första VG någonsin (!) på högskolenivå. Min essä fick tamejfan ett VG! Det trodde jag aldrig. Men som jag la ned tid på den där uppgiften. Fast framför allt tyckte jag att det var den roligaste uppgiften som vi haft hittills, i både A och B-kursen. Essäformatet passar mig perfekt, som gillar att skriva personligt och eget. Så fint! Jag blev så glad, må ni tro. På riktigt alltså. Just eftersom det aldrig har hänt tidigare, att jag fått ett VG, så är det ingenting som jag heller tar för givet eller ens förväntar mig. Jävlarns!!