Hemmafruns återkomst i den imaginära karantänen: 28 år senare i ett bostadsområde nära dig.

Tack för alla fina & hjärtliga gratulationer igår! Det var härligt att bli firad trots att läget är som det är just nu. Vi åkte till Vällingby och åt grekisk middag. Det var mysigt, men ovant. För jag har glömt av hur man beter sig ute bland folk och restauranger. Sedan for vi hem och åt en himla god frukttårta, med citron och passionsfrukt. Precis en sådan som jag önskat mig! Jag fick en köksassistent från Ankarsrum av min käraste. Så här jädrans ska det bakas hemmagjort bröd (!) Vad händer inte med oss just nu? Jag bara lagar mat hela tiden. Idag lagade jag fasiken mat i 1,5 timme! Men, jag klagar inte! I min värld är matlagning synonymt med ett meditativt tillstånd. I mina drömmar degar jag ihop ett valnötsbröd.. och skär det sådär snyggt snett över. Hemmafruns återkomst i den imaginära karantänen.

Det känns bra att nu vara 28 år. Jag kravlar mig närmare och närmare de trettio. Och vet ni? Jag ser fram emot det. Låt rynkorna komma! Och hängtuttarna. Det gör absolut ingenting. Jag har hittat träningen i veckorna (även på helgerna, ibland) och jag cyklar när vädret tillåter. Min tax får sina promenader. Mitt knä spökar, men just nu skiter jag i det. Låt våren komma tillbaka, den försvann alldeles nyligen. Låt värmen stanna. Jag vill läsa böcker på gräsmattan precis här nedantill, ta på mig mina solglasögon men ändå kisa. Vara insmord i minst 50 i solskyddsfaktor och ha en kimono slarvigt slängd över axlarna. 

#28år