Gamla bortglömda fotografier från Hökarängen.

Jag har gått igenom några av mina gamla bilder, och hittade dessa fina! Det är höst ute, och året är 2013. Gurkan är några månader gammal och vi går i grönt båda två. Vi står precis intill min inspirationsväg som jag alltid tog om jag ville få ny inspiration för nya texter. Alltid kom det något nytt till mig. Det var en häftig väg det där, energifylld.

Gurkans mössa är mörkbrun och mitt hår är i utväxt page. Hon är liten, och ska klämma åt med sina små fingrar kring allt hon får tag på. Luften är klar och hög. Vintern står för dörren, men inte ännu. Jag är 21 år, och jag har en tuff period. Mycket händer uppe i mitt innersta, men också i min själ. Jag kommer aldrig någonsin att längta tillbaka till tjugoett. Det var nästan som att det var den "sista" biten som skulle passa in i pusslet som skulle bli jag, en gång framöver. Inte färdig, aldrig klar. Men ständigt på väg någonstans. Någon annanstans.  

På måndag fyller jag 28 år. En bättre siffra. Hoppas jag! Jag kommer personligen inte ihåg den här dagen då dessa fina bilder togs. Jag minns inte vad vi gjorde utöver det här, eller vad vi åt. Om vi gick in på direkten efter att bilderna togs. Det är så många dagar som jag inte kommer ihåg, eller har lagt på minnet. Men visst är bilderna fina? Det tycker jag är huvudsaken, ♥  

✕ Fotografi, ✕ Föräldraskap | #2013 | |
Upp