I mitt nya arbetsrum sitter ingen småbarnsmamma.

Dammet syns lite extra nu när vårljuset kikar in. Visst är det härligt? Då förstår man på riktigt att den snart är här - våren! Om exakt en månad fyller min dotter 7 år. Det är verkligen svårt att förstå. 7 år.. När man är så stor, ja då börjar man bli stor på riktigt. Sju år sedan har gått som jag kämpade som en dåre inne på BB, för att en gång för alla få ut denna... fotboll. Den perfekta liknelsen, alla tiders. Jag är ingen småbarnsmamma längre. Jag har en stor tjej nu! Det, om något, känns overkligt. Härligt, och fantastiskt! En gräns har passerats. Och den gränsen kliver man inte lättvindigt över igen.

Jag hinkar kaffe och eftersom det är fredag kanske vin väntar mot kvällningen? Annars har jag en skitsöt champagne på kylning som kanske ska förtäras ikväll. Den har väntat där. I veckor. Om inte lite rus gör en glad, ja då vet jag inte (!) Annars så ska jag spendera min dag framför datorn och faktiskt, på riktigt, ta tag i mina uppgifter. Jag vet inte vad det är som gör mig slö, jag vill bara vara utomhus och aldrig gå in igen. Som tur är så har vårt arbetsrum stora fönster, eftersom det egentligen är en fejkad balkong. Nu står ett av fönstrena öppet, mer än på glänt. Hoppas en fågel inte virrar in. Det har nämligen hänt förut.

I eftermiddag blir det sambons och mitt andra gympass för veckan. Är vi riktigt rediga (och friska) tar vi oss iväg på söndag förmiddag igen för att hålla tempot uppe. Jag kom att tänka på en grej som man kan göra nu när det börjar bli varmt ute. Varför inte köpa med sig hämtmat och sitta i en park? Det lär ju funka nu. Ha med sig en filt och bara djupandas. Det vill jag göra. Helvete, ja det vill jag!

✕ Vardagligheter | |
Upp