För när vi två var på taket har aldrig hänt.

Jag sitter och försöker att få till något vettigt i skrivväg. Men det är som att min hjärna går på högvarv och jag är uttråkad. Förmodligen för att jag inte varit på gymmet under en veckas tid. Det har gått lika lång tid sedan sist jag sprang ordentligt. Inte bra, inte bra. Och vågar man ta sig dit, är frågan? Förmodligen ingen bra idé alls. Egentligen skulle jag redan nu vilja börja med dagens middag. Men, nej. Gör jag det nu så kommer den av naturliga skäl att vara färdig alldeles för tidigt. Jag måste skärpa mig, men jag har myror i benen just idag. Det är timmar kvar innan det är middagsdags. Jag är inte heller helt hundra på vilket av veckans recept jag ska välja på. Eller om jag ska göra ett från mitt eget huvud. Det är det roligaste.


Plats för mellanrum och tid för eftertanke (...) 

Kanske är en promenad den bästa lösningen. En lite längre en, så att jag får ta några andetag luft. För här inne, just nu, kan jag inte vara. Inte en sekund till. Jag hittar bara på en massa annat som jag inte ska göra. Min koncentration är som sagt inte på höjden av sin axel just nu. Kanske hittar den tillbaka efter ett snabbt miljöombyte. Adjö, adjö. Obs: Det känns konstigt att kunna spendera så mycket tid framför datorn & framför allt på bloggen. Jag menar, när hände detta senast (?) 2011, typ.

✕ Vardagligheter | #hemmastudier, #rastlöshetensevighet | |
Upp