Sommarlovet väntar där bakom hörnet.

Idag är det dagen då jag ska skicka in min färdiga uppsats. Förhoppningsvis är det inte särskilt mycket alls som jag behöver greja med. Hoppas jag (!) utan nu ska den bara in. Tack, och adjö! Ni anar inte hur lättad jag är att detta moment från och med nu kommer att vara över. Det kommer att vara så skönt att kunna släppa det där dokumentet och liksom bara låta det finnas i datorn, inget mer. Snart är det aldrig mer och goodbye! Det här kommer jag garanterat att fira på något vis. Men det efter fredag, för då ska det vara över på riktigt. 
 
Solen skiner utanför och jag gissar att det är rejält varmt. När jag skriver det här nu så sitter jag i sängen och filosoferar. Jag ska strax ta ut min kära tax på en promenad innan det är dags för mig att se över vad jag mer kan göra med min text. Inväntar svar. Jag rör inget innan dess! Lika bra att ta allt på en gång. Usch, det känns lite nervöst att skicka in uppsatsen. Fast så kanske det alltid är? Jag menar, när man sitter med en sådan typ av text så har du spenderat åtskilliga med timmar tillsammans med din text. Det är inte klokt hur många timmar jag har spenderat framför datorn och framför det där dokumentet. Nästan så att det har blivit en familjemedlem vid det här laget (och ett givet samtalsämne vid matbordet.) 
 
Sommarlovet väntar, både för mig och Gurkan. Jag väntar dock på besked på att komma in på någon av sommarkurserna som jag har sökt. Kursen är på 50% och sträcker sig över hela sommaren. Jag har kommit på 13:e reserv på en av dem. Jag anmälde mig sent, så det är inte självklart att jag får en plats någonstans. Men hoppas, det gör jag i vilket fall som helst! Kanske kommer jag in. I värsta fall får jag vara ledig hela sommaren lång.