Taxdamernas taxdam, nu fyllda 9 år! ♥

Igår fyllde min Abra 9 år. Tänk att det har gått 9 år (?) i april sedan jag hämtade hem henne. När jag skulle bära ut henne till bilen. När uppfödaren sa; du kan ta henne nu! Och jag tänkte, jag? Hur ska jag klara av att ta hand om detta liv? Vadå, ska jag bara bära bort henne nu? Hem till mig? Hur ska detta gå? Jag som hade en klassisk almanacka på väggen där jag satte i ett stort kryss varje dag innan jag skulle hämta hem henne. Den 9 april skulle färden gå mot Örebro. För att hämta den ljuvligaste av alla taxvalpar - Abra. Från början Flammulina's Baronessa.

Jag hade ångest dagen innan jag hämtade henne. Jag låg och grät och oroade mig. Tänkte att detta kommer jag ju aldrig att klara (!) hon kommer inte att må bra hos mig, jag kommer att göra henne ledsen eftersom hon måste lämna sin mamma nu. Jag kan ju inte vara någons substitutmamma heller! Vilket ansvar som jag kommer att bära på mina axlar! Tänkte jag. Ångestfylld och rädd. Och här finns vi. Jag & Abra 9 år senare. Fortfarande tillsammans, fortfarande ett team. Nu har det gått så pass lång tid, så utan henne finns inget jag. Som ett gift gammalt par. Mitt längsta hjärteförhållande någonsin. 

När Abra flyttade in i mitt liv så var jag 18 år, skulle månaden efter fylla 19 år. Det är ett tag sedan. Flera år sedan. Snart ett decennium sedan. Inte ens ett år tidigare (2010) hade jag förlorat min farmor. Det var den första jag stått nära som "försvann." Jag var en ledsen, gammal i själen men ung på utsidan- tjej i mina sämsta år. Jag kände mig ensam, oförstådd och hade en förjävla ångestproblematik nätter igenom. Jag var inte glad, helt enkelt. Men det skulle finnas en ljuspunkt och det var Abra. Hon fick mig att kämpa vidare med mitt liv, och hon fick mig att våga massa nytt. Kasta mig ut i livet! Abra fick mig att ta vara på mina dagar på helt nya sätt. I början gick vi ut 03.00 på natten för att kissa. Hon fick vara med mig i skolan ibland, vi fick ta bakvägen in på grund av allergi. Min älskade, älskade taxdam som bott hos mig så länge nu. Utan Abra hade jag inte haft det så bra som jag har det idag - jag är helt hundra! Hon har fått mig att vandra på nya cykelvägar, och ibland har jag till och med gått ned i slänten för det var dit hon drog mig. Tack, Abra. För att du är du. För att du har hjälpt mig så helvetes mycket på vägen.
Abra, min förevigt tax! Du ♥ jag, min Nåssibu!
 
✕ Taxen Abra | #9år | |
Upp