Nedskräpning i natur & skog 2.0

När jag gick hem ifrån Gurkans skola imorse så hittade jag den här lappen fasttejpad på en lyktstolpe.. ↓ Det är inte särskilt ofta som jag får för mig att fotografera lappar, men idag kände jag att jo. Fan den här lappen har ändå något! Jag gillar att unga som gamla engagerar sig på alla nivåer. På det sätt som passar en själv bäst. Här är det någon som har tröttnat på att det ligger skräp i naturen. 

Jag kan inte annat än att hålla med. Det är mycket skräp överallt, i dikeskanten.. skvalpande i vattenbrynet. För att inte tala om vad som finns på botten. Vill vi ens veta det? Jag gläder mig i alla fall åt att det verkligen, verkligen inte är okej att kasta skräp på marken idag. När jag var barn (och det är inte sådär jättejättelängesedan) så minns jag att det inte var sådär jättenoga. Det var många som inte brydde sig eller höjde på ögonbrynet om man spottade ut ett tuggummi på marken. Idag däremot; jävlar. Det skulle på riktigt brinna (!) i betraktarens ögon om detta inträffade. Jag skulle aldrig någonsin spotta ut ett tuggummi i naturen. Aldrig. Frukt är det enda som jag sular in i skogsbrynet med bravur.

Ibland känns det hopplöst, men ändå. Jag vet inte? Tiderna förändras och de som är yngre eller inte ens kommit till jorden än kommer att se på nedskräpning på ett helt annat sätt. Det är bara att titta på rökningen, hur många skulle tycka att det är okej att röka på sjukhus idag? Förmodligen ingen, inte ens storrökarna skulle gilla bolmandet. Nya regler, nya förhållningssätt. På Gurkans förskola så lärde man barnen att sopsortera. Hur bra är det inte? Jag menar, gjorde vi nittiotalister det som små? Absolut inte. Jag har tilltro till framtiden, i alla fall! Än har det bästa inte hänt, vill jag lova. Jag kommer inte att glömma eran braiga text, okända barn! 

✕ Fruktansvärt & Inspirerande, ✕ Vardagligheter | #lapparpålyktstolpar, #miljöbarn | |
Upp