Tills du hör av mig igen.

Vad passar inte bättre en torsdag än lite selfies? Kom på mig själv att det var väldigt länge sedan som jag laddade upp en bild på mig själv på internet. På Instagram var det senast i december (!) som jag la upp en bild på mig själv. Närmare bestämt på Nyårsafton. Jag menar.. Vad har då hänt? Kanske ni undrar liksom jag. Kanske är det så att jag blivit äldre? Eller är det så att jag i mina ungdoms år tog så många självporträtt (och målade mig själv) att jag nu några år senare helt enkelt har tröttnat? Vem vet. Jag har mina aningar. 


Men vad är väl en personlig blogg utan några självtagna bilder? 

Det är bara att köra på antar jag. Såhär ser jag ut en dag i början på augusti 2020. Nyförlovad och nästan lite nyfödd. Nysminkad för första gånger på månader nästintill. När jag skrotat runt här hemma är det sällan som jag har sminkad mig. Jag har lärt mig hur jag ser ut utan. Visst är det konstigt? Att man liksom vänjer sig vid sitt osminkade ansikte. Märkligt, knäppt. Det målade ansiktet är mer naturligt än det osminkade. Så har det varit för mig. 

Hur har ni det? Själv är jag hemma med Gurkan i detta opålitliga väder. Jag vill ha sol och strandhäng! Helst imorgon. Jag orkar inte med det här grådisiga längre, nu får det väl ändå ge med sig. För varmt, ja det är det. Nästan lite kvavt säger min småpulserande huvudvärk. På lördag ska vi ut på äventyr med en liten långresa till andra vidder. Men innan dess - snälla sol!