En essä fick sitt slut.
Jag känner mig helt upp och ned just nu. I fem dagar (!) har jag suttit och skrivit på essän. Som säkert några av er där ute också har gjort. Jösses. Egentligen borde jag bara kasta in handduken och inte skriva det här inlägget just nu. Gå från datorn och inte spendera mer tid här. Inte förrän på måndag. Då ska jag börja nästa uppgift. Fast jag vet inte, jag tycker detta är kul! Ser det inte alls som en "belastning", och "ÅH, VAD JOBBIGT!" Men jag vet inte. Även fast jag börjar se i fyrkanter just nu så vill jag ändå ta tillfället i akt och liksom skriva om det. För jädrans. Det blev en lång en! Jag hoppas inte att den blev alltför lång, bara.
När jag väl kommer igång med en text då blir jag liksom svår att hejda. Jag är glad att vi har alla dessa skrivuppgifter eftersom det lär mig att stanna kvar i en text. Göra dem längre och längre. En av mina svårigheter (särskilt tidigare) när jag har skrivit för egen del, är att jag inte kunnat skriva längre texter. Jag har haft väldigt svårt för det, och i princip "bara" skrivit kortare. Där har mina styrkor legat. Mellan raderna.
Vi utvecklas, vi småstora människor. Förhoppningsvis till det bättre!