- Ett vedervärdigt stort skelett / Ledighetens faktum -

Tro det eller ej, men det där är jag, ↓ I en liten annorlunda tappning. Ute är det varmt och kallt, omvartannat. Jag vet inte längre vad jag ska ha på mig. Igår bestämde jag mig för att packa ned sommargarderoben. Så nu finns inga luftiga klänningar hängandes på var galge så långt ögat någonsin kan nå. Jag räknar kallt med att det bara blir kyligare och kyligare nu. Jag har haft strumpbyxor i 100den på mig. Ni förstår vart jag vill komma. 

Söndag eftermiddag. Till frukost käkade vi varma mackor. Jag med min vegetariska korv, sambon med den köttiga. Vamt, kallt, varmt, kallt. Här sitter jag i mjukisbyxor (hör och häpna!) Kanske håller jag på att liksom börja slappna av mitt i allt det nya? Kanske börjar jag känna mig lite bekvämare än någonsin tidigare? Något är det som har hänt. 

Imorgon börjar min vardag igen. Och det är roligt att vardagen är igång! För just som det är känns det som att jag kunnat ta igen mig efter en helt ledig helg. Jag har inte "behövt" göra något annat än att läsa den bok som vi har i uppgift till nästa vecka. Jag känner mig fri i alla möjliga bemärkelser. Det är så skönt! Jag känner mig tillfreds här i mina mjukisbyxor. Än har jag ingen aning om vad som kommer att hända idag. Kanske ingenting? Och det är mer än okej det också. Jag njuter i fulla drag över min ledighet. 
 
✕ Vardagligheter | |
Upp