Ett par nya glasögon i en värld som springer.
Veckorna rinner som sand mellan mina fingrar. Den här hösten kommer att gå fort. Den går fort, redan nu som det är. Jag hinner som vanligt inte med (men jag finner mig i det, numera!) Det är bara som det är. Vad ska jag göra åt det? Nope, nope, nothing at all.. Jag fortsätter att springa runt i mina svarta strumpbyxor i 100den. Det är kyligt ute numera. Särskilt på morgonen. Haha, höst! säger den lilla Väderhoran. Numera ser jag dessutom världen i ett lite annat ljus. Jag har nämligen hämtat mina nya glasögon idag. Jag känner mig fin och jävligt intellektuell. Svarta, markerade bågar. Lite som mina tidig, tidigare glasögon. Ni ska få se en selfie inom en rimlig framtid, lovar!
Vad gör då jag? Går omkring. Springer. Läser, läser, läser. Jag läser. Och jag älskar det! Det är fantastiskt att få betalt för att läsa på det här sättet. Det är alldeles, alldeles fantastiskt faktiskt. Inte visste jag om att den här världen fanns. Kanske i periferin. Och nu är jag där. Det ska bli något av den här Maskrosungen. Jädrans! Vilken revansch.
Jag återkommer.
Jag återkommer.