När det är grått och taxen sträcker ryggen mot himlen som inte syns.
Tisdag. Jag har suttit och renskrivit mina anteckningar inför tentan på torsdag i princip hela dagen. Letat ny information, tänkt till. För hur var det nu igen? Vem sa vad. Vem sa att själen är odödlig? Finns den ens? Existentiellt. Nu känner jag bara för att rensa mitt huvud lite. Skriva. För det är just så jag gör när jag vill få klarhet i kaoset. I det här fallet mitt kaos. Som inte känns särskilt farligt alls. Är det kanske för att jag har börjat springa igen? Jag måste tipsa alla studenter att springa för livet. Allt blir så pass mycket klarare då.
Grått. Ljust. Mörkt.
Grått. Ljust. Mörkt.
Strax ska jag ta ut taxen på en promenad. Hon behöver gå ut hör jag. Från sin säng knorrar hon och sträcker ut sin långa rygg mot himlen, den som för tillfället inte syns. Det gäller att öppna upp sina sinnen i badet, för var annars ska vi låsa?