- Minst 50 pinnar betyder brandbil -

Igår var det dags igen. Ännu ett Valborgsfirande. Exakt samma plats som förra året - Götiska tornet vid på Lovön, vid Ekerö på Drottningholm. Tvärs över vattnet från där vi bor. Det har blivit lite av en tradition då vi varit där de senaste tre åren. Kan ni tänka er (?) Det kan knappt jag. Åren rinner som vanligt mellan mina fingrar. Jag hinner i sedvanlig anda inte med. 

Så himla fint är det att stå vid elden och njuta av värmen. Ett i vanliga fall ett stormsteg till våren. Som brukar blomma ut i maj. Men nu bra mycket tidigare år för år. Vi har liksom redan haft sommarvärme och inte var det särskilt kallt trots att klockan var strax efter 21.

Gurkan såg även sitt första fyrverkeri. Hon har alltid varit rädd för fyrverkerier (av helt oförklarlig anledning - det är inte jag som skrämt upp henne..) Igår tittade hon faktiskt upp på riktigt. Hennes mun var vidöppen, likt en fågelholk. Hon sa att det var fint och att hon gillade det. Det var så vackert att hon på något sätt inte kunde ta in det riktigt. Superb! Kände mig lite lättad där. 

Har ni några förväntningar på 2019? Jag har några. Tänker inte andas några här, men som jag sagt tidigare känns det som att det kommer att hända grejer. Ännu vet jag inte riktigt, men det känns i fingertopparna. Det luktade eld överallt på vägen hem i bilen.

Nu är maj här. Om 10 dagar fyller jag 27 år. Jag är liksom inte purung längre. Det känns och det börjar synas i ansiktet runt ögonen. Det är något som händer med min kropp, i min hjärna. Jag kan inte säga vad det är. Något är det. Jag har börjat inse hur jag vill leva mitt liv. Och hur jag inte vill ha det. Saker och ting börjar klarna för mig. Och det är så himla skönt! Jag är öppnare än någonsin, ändå stängd för tillfälligheter.

✕ Vardagligheter | #götiskatornet, #valborg | |
Upp