Berättelsen om Annandag påsk / Bättre sent än aldrig.
Nu var det ju en liten stund sedan det var påskhelg. Men bättre sent än aldrig som sagt! Vi var på besök hos min pappa i Oxelösund. Tillsammans var vi ute på äventyr! ↓ Och vädret, yes. Det var alldeles fantastiskt! Vi fick sällskap av andra filurer. Fyrbenta sådana.
Min karl; Hästviskaren! Det är synd att han är allergisk som sjutton (eller kanske tur) annars så hade vi väl slutat på någon hästgård någonstans. Med minst två stycken var. Alla hundar som skulle bo där ska vi inte ens nämna. Det skulle bara bli för mycket alltså!
Min karl; Hästviskaren! Det är synd att han är allergisk som sjutton (eller kanske tur) annars så hade vi väl slutat på någon hästgård någonstans. Med minst två stycken var. Alla hundar som skulle bo där ska vi inte ens nämna. Det skulle bara bli för mycket alltså!
Riktigt sociala ridskolehästar på Stjärnholm. Där gick jag runt som barn och suktade efter hästarna. Det fanns en favorit som jag gillade allra bäst, Sofus hette han. Tänk att ha en alldeles egen! Det var min dröm.
Är det något som Stjärnholm riktigt rejält levererar så är det konst i massor. Utomhuskonst! Den bästa. Tyvärr har det inte tillkommit något nytt sedan sist jag var där. Men här kommer en favorit! Gubben med huvudet i sanden. Han ser väldigt realistisk ut. Särskilt i natten, berättade min pappa. Ja, den gången blev han rädd på riktigt!
Tillsammans promenerade vi ett bra tag och kikade omkring vid mitt favoritplejs. Det var roligt att vara ute och lufsa runt i gruset som dammade ned våra skor. Och pussa på hästarna! Sedan åkte vi hem och käkade potatismos med köttbullar (fast inte jag - det blev gröna biffar för min del!) En solig dag med finfint sällskap!