Att måla om en dinosaurie på krigsstigen.

För ett ganska bra tag sedan drömde jag om en dinosaurie. Närmare bestämt om en t-rex. En mycket besynnerlig dröm. Detta drömde jag under en natt som jag kvällen innan tänkte intensivt på mitt kraftdjur innan läggdags. Då förstod jag att mitt kraftdjur är en mycket kraftfull utdöd varelse, som dessutom var förjävla stor. Och tung. Kanske arga? Har en fördom att de var ganska korkade. Vilket kanske inte stämmer, jag vet ärligt inte. 

Sedan dess har jag haft lite dille på dinosaurier på nytt. När jag var liten samlade jag på dem och älskade allt som hade med dem att göra. Varje födelsedag, julafton och ibland påskpresent önskade jag mig en dinosaurie. Vilken som helst. Stora som små. De hade liksom allt som nutidens djur inte har (krokodiler, kanske) men ingen av de nuvarande arterna är lika faschinerande som dessa. Inte heller lika stora. Och arga. Ha, ha!

Jag tänker mig en storsamling på nytt. Kanske kommer jag att hitta gamla som jag hade när jag var liten. Pappa, har du några hemma hos dig? Eller så hittar jag nygamla på loppis. De finns överallt i plast. Jag tänker måla dem allihopa. Mina små indianer.

#dinousariekonst