Stugsaknaden.

Nu när det börjar bli ljusare ute så saknar jag min lilla stuga extra mycket. Jag vill bara dit! Och sova över. Leva vildmarksliv med ingen el och ingen mobiltelefon. Bada i den lilla sjön och promenera bort alla mina bekymmer. Bara vara i nuet på ett helt fantastiskt sätt. Det är nog bara där som jag kan vara här och nu av alla ställen. Mitt andningshus.


Jag vill bara hem! Gå runt den lilla knuten och lyssna på en raspig radio tillsammans med mig själv som enda sällskap. Eller? Kanske har jag sällskap. 

Dessa bilder är i slutet på mars förra året. Då övningskörde jag dit tillsammans med min sambo. Det gick som smort, men vi kunde inte stanna så länge eftersom det var så kallt ute. Inne i stugan var det iskyla. Så vi tog vårt lilla Aprilskämt (bilens namn) och åkte iväg och käkade pizza istället på stammishaket. En dag kanske de kommer att känna igen oss? 

Det bara kliar i fingrarna på mig att fara iväg med bilen. Vill ha det där lugnet, det där efterlängtade roet. Och kolla på björkarna, höra vinden susa i varje träd..