Fröken Träd

Hon älskar solen och i den kommer hon alltid att få vara! Jag märker mer och mer på henne att hon är 8 år nu. Hon orkar liksom inte i samma utsträckning som tidigare. Jag tänker på timslånga promenader och spring på gräsmattor. Visst, ibland blir hon alert och vill rusa på. Men allt oftare blir hon tröttare fortare. Det är jag som går före henne. Så har det nästan aldrig varit tidigare då hon pinnat på före mig. 

Men det är väl så det är. De flesta blir äldre och så även min tjusiga taxdam. Fast det tror man ju inte när man nyss hämtat hem den där valpen som är så liten, så liten. Då tänker man att den jämt kommer att se ut sådär och aldrig blir större. Och en dag bara! Så är den där lilla stor. Och en annan dag, flera år senare, märker man att den lite större korven inte är purung längre. 

Åh! Känner mig lite sentimental över det hela. I april är det 8 år sedan jag hämtade hem henne och inte kunde tro att hon var min. Att jag skulle ta hem den där lilla och att jag skulle ta hand om henne! Hon skulle bli min första bebis. Nu har hon liksom gått om mig i människoår. Ändå kommer hon alltid på något vis vara den där lilla taxflickan som är alldeles för tjusig för sitt eget bästa..